Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarvid denne säges halva lofvat aflägsna sin
älskarinna; men sådant skedde ej, och Ulrika Eleonora
begärde fortfarande, att äfven denna sednare mätte
erhålla eD formlig varning. Presteståndet uppsatte
följaktligen en sådan och den rätt allvarsam, och
Alstrin samt en prost i Filipstad vid namn Risell
skickades till Örby, för att jemnte mundtliga
föreställningar aflemna skriften. Vid ankomsten
svarades dem, att fröken Taube led af en svindel
och bad dem återkomma en annan gång; men
de förklarade sig vilja stanna, tills svindeln gått
Öfver. Då blefvo de insläppta och henne
liggande till sängs. Under det nu uppståndna
samtalet sökte hon än urskulda än försvara sig, än
påstå, att saken icke hörde till riksdagens
handläggning, än att man borde vända sig till konungen;
och hvad skriften angick, ville hon den ingalunda
mottaga. Men presterna å sin sida gåfvo icke
efter, utan sökte öfvertyga hennes samvete och
beveka hennes hjerta, och icke utan framgång.
Oak-tadt försöken att hålla sig tapper, greps hon
nämligen af en djup rörelse samt betäckte ansigtet och
brast i gråt, och en gång hördes hon utropa: ack!
om dessa råd kommit för 12 år sedan, och då jag
i min ungdom icke kunde råda mig sjelf. Presterna
svarade: visserligen har den gjort ganska illa, som
förrådde ett oskyldigt blod; och vi känna derföre
ett hjertligt medlidande med eder. Men nu och vid
mognar e år och bättre undervisad, bör en i sjelf
medelst en sann omvändelse rätta ungdomens felsteg.
Det är menskligt att falla, men fördömligt att
framhärda. Hon syntes djupt rörd och mottog slutligen
skriften; men något bestämdt löfte kunde hon ej
förmås att afgifva. Trohet och tillgifvenhet mot den
gamle väl ofta otrogne, men dock i hjertat tillgifne
älskaren, ömhet för honom, hennes barns fader,
omtanken för dessa barn och för deras framtid, hvilken
berodde af hans välvilja; — sådana band voro för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
