Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tag ej din ftygt till Norden,
När du vill gifta digl
Märk väl de första orden,
Och tnoka sedan mig, o. s. v.
En annan skald besjöng den aflidna med
följande vers:
Naturen på din kropp har slösat allt sitt pr&l,
Och dygden har din själ med menlös mildhet adlat.
Af kärlek sattes du till högsta ifunds mil.
Ditt öde önskadt blef, dä det som mest blef tadladt o. s. v
En tredje, kanske Karl Gustaf Hjärne, svarade:
Du menar dygdens glans hos oss sä sällsynt är,
Att allt värt qvinnokön sig önskat sädan heder,
Att ft med präktig glans i grafven läggas neder,
Fastän förvärfd med last af den, haft odygd kär.
Neji vet, att dygden ej i Norden slocknad är!
De finnas, fastän fä, som veta henne vörda,
Som anse lyckans glans för en odräglig börda,
När odygd är den väg, som till dess höjder bär 1).
De flestas känslor och tänkesätt torde hafva
blifvit återgifna i nedanstående verser ur Dalins
sorge-qväde:
Här se vi Gud ett lif bortrycka,
Hvars glans var midt i molnen stor;
Hvars dygd, ett lam i nlfvens klor,
Nog suckat under ängslig lycka;
En ädel själ, som verlden höljt
Med all sin mildhet, all sin galla,
Som sett sitt skepp bland klippor svalla,
Tillbedet, smädadt oeh förföljdt.
Kom vandringsman att här besinna
Den falska verldens prakt och lärd!
Hvad all vir glans är mödan värd,
Kan detta stoftet dig piminna.
Förkrossa fritt den dödas ben!
Om ej dess ljus nog för dig lyser.
Men du, tom englarenhet hyser,
Kom du och kasta första sten!
’) Danska och ÖBterr. min. bref och några visböcker frän
medlet af 1700-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
