Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från högsta ledningwi af Sverges angelägenheter. Der
fanns en oböjlig envishet, stundom i oträngda mål;
en stränghet, som ofta afsåg mer lagens bokstaf än
verkställighetens möjlighet; en uppbrusande häftighet,
sem ofta hindrade honom från att tala med den
redighet och det lugn, som fordras för att kunna
fortfarande inverka på andra; en stundom till småsinne
gränsande sparsambet; en i ord och umgänge nlgot
stötande skärpa; och i allmänhet taladt, ett lynne,
som gjorde, att han vanligen stod och verkade ensam
och icke kunde vid sin person fästa oeh sedermera
leda den skara anhängare, som behöfves för att kunna
leda också det hela. Det var till följe af
ofvanbe-skrifna både dygder och fel, som han, och det med
mycket skäl, fick namn af den svenske Cato.
Han förtjenade benämningen äfven till följe af
sina politiska åsigter, hvilka mycket lutade till en
republikansk statsförfattning, såsom händelsen var med
de flesta den tidens utmärktare herrar, en Cronhielm,
Horn, Lagerberg m. fl., hvilka hade under Karl den
tolftes tid och på nära håll sett sig mätta på
enväldet. Åkerhielm ådagalade en tydlig och hos
utmärkta statsmän mindre vanlig benägenhet att sträcka
läran om folkets sjelfstyrelse så långt ned som
möjligt; nämligen icke blott till ständernas magt öfver
konung och rådkammare, utan ock till menigheternas,
principalernas, magt öfver ständerna.
Vid betraktandet af den märkvärdige mannens
öden upptäckas flere drag af den straffande
vedergällning, som i historiens gång ej sältan uppenbarar
sig. År 1738 deltog Åkerhielm och det med mycken
ifver i Hattpartiets bemödande att störta Arvid Horn;
nästan på dagen nio år derefter eller i December
1747 blef han sjelf störtad genom likartade
tillställningar af samma parti. År 1738 var det vanligtvis
Åkerhielm, som på Hattpartiets vägnar framdrog och
uppsatte de svaga och trugade anklagelser, på grund
af hvilka Mösspartiets rådsherrar afskedades; år 1747
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
