- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 38. Fredriks regering. H. 8. Konung Fredrik och hans sednare samtida, rikets inre styrelse 1743-1750 och konungens död /
66

(1823-1872) Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gjorde, att ständet ! sin helhet saknade den
tiU-tagsenhet och drift, som fordrades för att sätta sig
i spetsen för vigtigare samhällsrörelser. Räddhåga
för anfall mot presternas privilegier och mot
bekännelsens enhet torde ock hafva mången gång
bundit tungan. Mösspartiets dervarande
utmärk-taste personlighet var Serenius; men efter de
misslyckade försöken 1738—1742, och sedan hans
berättelse om finska krigets uppkomst blifvit 1743
undertryckt, drog han sig, som det tyckes, med en
viss hopplöshet tillbaka, och efter honom uppstod
ingen annan utmärktare förmåga. Alstrin, Troilius
och Trägårdh uttalade väl många ord, förestafvade
af sanningskärlek och mod; men ingendera hade
den ihärdighet och kraft, som fordrades för att
ordna och leda ett helt parti. Bland ståndets
Hattar deremot framstod en sådan i Johan Browallius;
men hans riksdagsbana blef snart af döden
afbru-ten, liksom kort förut händelsen var med partiets
äldre presterligs ledare, erkebiskop Jakob
Benze-lius. En annan hinderlig omständighet var, att
ståndet uteslutande bestod af löntagare, hvilket
naturligtvis skulle stundom sätta det i strid mot de
andra löngifvande samhällsklasserna. Ståndets
inflytande blef dessutom i någon mån minskadt
deri-genom, att det bestod af ombud, valda af och ofta
talande för en enskild ämbetsmannaklass, och denna
företrädesrättighet var så mycket obilligare, som
något motsvarande icke var medgifvet åt en mängd
andra dels civila dels militära ämbetsmän. Dittills
tyckes dock, som nämndt är, allmänna tänkesättet
icke hafva fästat någon större uppmärksamhet vid
de inkast, som af denna anledning kunde mot
presternas riksdagsmannarätt göras.

En stor del af borgareståndets såkallade
principaler, nämligen krämare, näringsidkare och handt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/38/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free