Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller belöna medhjelpere i striden mot ridet. Adolf
Fredriks fjerde inkast var, det han måste hafva
rättighet att pröfva och gilla rådets skäl och beslut,
innan han kunde dem underskrifva och dymedelst
såsom sina egna påbjuda. Men regeringsform och
konunga-försäkran innehöllo tydligen, att det beslut,
rådets flertal fattat, borde konuogen liksom hvarje
annan i råds-öfverläggningen deltagande person med
sin. underskrift bekräfta, och således göra gällande,
äfven om han sjelf vore missnöjd med innehållet; —
och rådet anmärkte vidare, att, om konungen skulie
hafva rättighet att efter sin pröfning antaga eller
förkasta ett af rådets flertal fattadt beslut, skulle
der-igenom högsta magten tillerkännas åt honom, men
icke åt folkets ombud rådsherrarna, hvarigenom ock
det nu antagna regerings-sättet vore öfverändakastadt.
Sommaren 1754 och under en resa åt södra orterna
lyckades dock Lovisa Ulrika att öfvertala eller, säger
berättaren, truga Adolf Fredrik att vid ett
råds-sammanträde, det hölls i Lund, inlägga till protokollet
ett sitt skriftliga yttrande, i hvilket antyddes, att han
icke ansåg rådets flertal och öfverröstning gälla
såsom föreskrift vid det beslut, som skulle fattas;
utan endast som afgifna råd, dem han kunde efter
eget bepröfvande antaga eller förkasta. Men detta
var så rakt stridande mot regeringsform och
konungaförsäkran, att de två på resan medföljande
rådsher-rarna, Ekeblad och t. o. m. rojalisten Löwenhielm,
ogillade skriften och sökte förmå Adolf Fredrik att
återtaga den; dock förgäfves. De två herrarna voro
å sin sida lika obevekliga, och i öfverensstämmelse
med deras åsigt vägrade stats-sekreterarne att
kontra-signera några konungens på dylik sjelfrådighet
grundade befallningar, i hvilket skick alla dithörande papper
sändes till Stockholm. Rådsherrarna tillbakavisade
genast det gjorda försöket, och deras svar nu och
vid flere dylika tillfallen innehöll, att lagens före
skrifter rörande dessa ämbetsmanna-tillsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
