- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 39. Adolf Fredriks regering. H. 1. Striden mellan hofvet och Frihetspartiet 1751-1758 /
196

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bland dessa dyrbarheter. Samma års riksdag föll
ock ’på den tanken, att man borde genom
bestämda grundlags-stadganden söka förekomma all
bortpantning eller förskingring af kronans juveler;
och likaså allt bortförande eller bortgifvande af d«
möbler, htisgeråd eller dyrbarheter, som till hofvet
och de kungliga slotten blifvit anskaffade; — likaså
allt förskingrande af de statens reda medel, hvilkas
värd fordom varit öfverlemnad åt regeringen. 1
sådan afsigt läto folkombuden i den samma år antagna
riksdags-ordningen insätta den föreskrift, att
ständerna skulle efterse, huru riksens medel blifvit
förvaltade, och huruvida riksens klenodier och mobilier
i skattkammaren och annorstädes vore i behåll. Så
hade frihetstidens stadganden i detta hänseende
tillkommit.

Vi minnas, huru Tessin år 1744 medförde till
Berlin juveler och prydnader till ett värde af 60,000
R:dr, hvilka skulle öfverlemnas åt prinsessan Lovisa
Ulrika1). De voro anskaffade på svenska statens
bekostnad, och skulle följaktligen anses som
kronans juveler, lemnade till prinsessans begagnande,
icke till hennes personliga egendom. Men vid
fram-lemnandet af gåfvorna hade Tessin af artighet,
svaghet eller någon annan orsak förtegat denna deras
egenskap och låtit dem i äktenskaps-kontraktet
upptagas såsom prinsessans enskilda egendom2). Hans
åtgerd härutinnan blef likväl icke öfverklagad, utan
Lovisa Ulrika lefde hela tiden bortåt i den
öfver-tygelse, att hon hade personlig eganderätt till
besagde dyrbarheter. Under riksdagen 1746—1747 var,

’) 37. 22, 23.

*) Orden voro: antingen hennes kongl. höghet stannar i Sverge
eller ej, skola henne ovågeriigen följa hennes redbara tillhörigheter
(Baarachaften) silfver, husgeråd, klenodier, kläder oeh smycken,
likasom ock, hvad hon i klenoder, silfoerhutgeråd och reda medel
har till skänkt bekommit af hans kongl. höghet «in gemål och af
andra. Se Biksark. Heiratlu-kontraktet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/39/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free