- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 4. Innehållande Lutherska tiden. Afd. 2. Johan III och Sigismund /
2

(1823-1872) Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fredsvilkoren upplästes och deribland en betydlig
penningeafgift, ropade bönderna, att de ville betala juten med krut
och lod.
Konungen i Danmark erböd sig afslå något på
sina fordringar; åtskilliga bland rådet bådo Johan nöja sig
dermed, men fåfängt. Kriget utbrast ånyo.

Danska flottan, som blifvit iståndsatt, seglade till
Revel, borttog öfver 30 i bamnen liggande handelsfartyg, och
sedermera en bop med koppar lastade skutor från Gefle.
Svenska flottan var detta år icke ute.

Till lands stodo båda konungarne mot hvarandra.
Fredrik hade börjat belägringen af Warberg. Johan delade
i Småland sin styrka. Med ena hopen vände sig bertig
Karl och Pontus De la Gardie till Skåne, härjade landet
och brände städerna Wä, Ystad, Åhus och Sölfvitsborg;
alltsammans så hastigt, att danska hären ej hann komma
till undsättning. Skånska bönderna samlade sig väl, men
en tjock dimma gynnade och gömde svenskarnas återtåg.
Johan skulle under tiden med sjelfva hufvudhären undsätta
Warberg, och konung Fredrik bjöd honom dit till en öppen
strid, men han låg overksam qvar vid Marbäck.
Sven-skarne försvarade sig emedlertid tappert på Warberg. En
gång skulle Daniel Rantzow visa sitt folk, huru de borde
rigta kanonerna. Han låg dervid gömd bakom en klippa,
men, då han stack fram halfva hufvudet, krossades det af
en kula. Några dagar förut hade hans vapenbroder, Frans
Brockenhusen, mistat ena benet. Sorgen öfver Rantzows
död jemte kallbrand Jade äfven honom i grafven. Fredrik,
förbittrad öfver sina utmärktaste höfdingars död, stormade
slottet. Svenskarna drefvo bonom tillbaka, men deras
anförare, Bo Grip, föll. De hade nu i två månader
förgäfves väntat hjelp af Johan. Då konung Fredrik lagade sig
till andra stormen, uppgåfvo de derföre slottet. — Sedan
föreföllo endast saker af mindre vigt. Danskarne härjade
två gånger i södra Sverige. Svenskarne likaså i Norrge;
och Klas Flemming vann några fördelar till sjös. Johan,
som förutsåg ett krig med Ryssland, önskade lugn på
danska sidan. Fredrik hade länge varit benägen till fred.
Den slöts i Stettin den 13 December 1570. Vilkoren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/4/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free