- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 4. Innehållande Lutherska tiden. Afd. 2. Johan III och Sigismund /
44

(1823-1872) Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mennisko-försigtighet, som dr ett mörksens fosterdd skulle
Guds bistånd icke saknas, ej heller katolska furstars.
Kunde Johan omvända sill folk, skulle han derigenom
för-värfva sig en fjerde krona, och den herrligare än de tre
han förut burit. Dessa granna ord hjelpte icke.
Possevinus blef ej så emottagen, som ban väntat; han fick höra
många förebråelser både mot jesuiterna ocb påfven. Han
svarade undvikande och ödmjukt, och lyckades till en del
att ställa- sig in i Johans gunst, så att mässor ocb
processioner åter blefvo bållna och katolska skrifter kringspridda.
Men något hufvudsakligt kunde han ej uträtta hos konungen.
Han använde derföre sin sid och med mera framgång hos
andra. Drottning Katarina och prins Sigismund stadfästades
och många enskilda omvändes till katolska läran. En gång
kom till Possevinus en åldrig bonde och begärde att biktas.
Han berättade att han aldrig trott på den nya lära konung
Gustaf infört; att han städse hade besvarat den tro, han
som barn och yngling af sina föräldrar lärt; men på 50
år hade han aldrig sett en prest af sin bekännelse. Delta!
sade han och framdrog med tårar ett radband från sitt
bröst, detta är det enda jag haft öfrigt, och ingen har
kunnat taga det ifrån mig. Fast Possevinus ej kunde
uträtta något hos Johan, visade de dock bvarandra all yttre
höflighet. Joban hoppades, att påfven skulle slutligen gå m
på de föreslagna villkoren; Possevinus åter, att Johan skulle
eftergifva samma villkor, och med dessa tänkesätt skildes
de, och Possevinus återför till Rom 1580. Hos
drottningen lemnade han qvar som dess biktfader jesuiten
War-sevitz.

Påfvens motstånd och ännu mera fruktan att mista
riket minskade mer och mer Johans nit. Han återvände
till sitt första beslut, att medelst liturgien förena alla kristna
religioner och återföra dem till den första kyrkans tro;
men äfven häruti var han vacklande, och beständigt
stridiga yttranden och handlingar tillkännagåfvo, att han ej
sjelf visste bvad han ville. Han kunde ej få personer,
som voro honom i lag, och ärkebiskopsstolen förblef
obesatt i fyra år.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/4/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free