Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTONDE KAPITLET
OM ADELN OCH KONI.RG JOHAN.
Många omständigheter bidrogo alt under Gustaf
Wasas tid hålla adeln inom rkrankorna. De flesta och
betydligaste hufvudmannen hade fallit i Stockholms blodbad.
De få qvarlefvende speglade sig i dessas öde, samt i Ture
Jönssons och hans medbröders olycka. De yngre voro
uppväxta under Gustafs regering och från barndomen vanda
vid vördnad för den gamle. Grefve- och Dackefcjden
väckte äfven fruktan för bönderna, under del att glädjen
öfver de från kyrkorna återvunna godsen S andra sidan
tystade munnen. Hufvudsakligast verkade dock Gustafs
egen personlighet. Man insåg snart omöjligheten både att
rycka spiran från bonom och att föra henne bättre; och
han fick föra henne i fred.
Annorlunda blef förhållandet under sönerna.
Konungarnas misst8g födde hos adeln såsom vanligt
tvilling-tankarna på större förmåga och derföre äfven större rätt att
sjelfve styra riket. Detta blef så mycket mera händelsen,
som yngre adeln, uppväxt i det öfverflöd som
kyrkogodsens indragning utbredt, redan i vällafnad och rikedom
började glömma sina förfäders olyckor. Modet växte med
magten. Man begynte afundas Wnsamas vunna ära, och
ju mindre dessa visade sig skickliga att befalla, desto tyngre
blef det för herrarna att nödgas lyda. Konungarne sjelfva,
ledde af en dunkel känsla om adelns afund, kastade sig
i armarna på ofrälse tjenare, men valde dervid oftast
förhatliga lycksökare, sådana som Göran Perssons och Olof
Sverkerssons anbang. Härigenom inträffade, att adeln icke
allenast beröfvadea allt inflytande, utan fann sig ofta
beroende af slika föraktliga menniskor. Detta ökade
missnöjet. Man erinrade sig förhållandet före och under unionen
samt adelns då innehsfda magt. Man beklagade, atl de
gamla goda tiderna voro fOrbi; den fordna friheten, hette
det, var alldeles försvunnen; en annan gång, atl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
