Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oen 29 Nov. höll Sigismund siit högtidliga intåg i
Krakau. Musik, Äreportar, utbängda tapeter med
målningar ur Jagellonernas historia, verser och mera dylikt mötte
honom öfver allt, Sfven glädjerop af folket, som fröjdade
sig åt en herre af deras konungaslägt, troslära och språk
m. m. Midt under denna hörlighet var det, som Erik XIV:s
son, den olyckliga prins Gustaf, förkladd till tiggare, såg
sin i prinsessan Annas sällskap varande syster, Sigrid
Wasa, såsom vi förut omtalat *).
Några dagar derefter börjades öfverläggoingarna om
kröningsvillkoren. Man kom lätt öfverens om alla utom
Estlands afträdande, hvartill Sigismund nékade. Biskopen
af Cujavien uppstod då och yrkade, att konungen borde
hålla, hvad han genom sina sändebud vid valet lofvat.
Det vore så mycket lättare, som Sverge föga eller ingen
nytta kunde hafva af Estland. Härtill svarade Sigismund
lugnt, men utförligt: Att han förväntat sig, det polackarne
skulle blifva ståndaktige vid den öfverenskommelse, som
var gjord i Danzig. Han hade för sin vägran goda skal,
dem de ej kunde ogilla. Förnämligast, att han ingalunda
egde rätt att borllemna Estland, utan svenska ständernas
bifall; men detta land vore så dyrt köpt med många
årliga mäns blod, att endast försöket att nu bortlemna det
kunde väcka uppror och beröfva honom hela hans arfrike.
De skulle derföre icke begära omöjligheter. De borde äfven
besinna, att han i Sverge förpligtat sig icke bortlemna
någon del deraf. Alt nu bryta denna ed vore nesligt för
polackarna alt begära, honom att göra. Men att
obrottsligt hålla sin konungaed, att fullgöra drottning Annas
borgensförbindelse, dertill vore han fullt och fast sinnad.
Om ständerna icke dermed vore nöjda, förklarade han sig
beredd att afstå polska kronan. Biskopen ’sade Sigis-
munds skäl vara vigtiga, dock kunde motskäl ännu finnas,
och bad honom derföre bättre betänka sig till nästa gång.
Dagen derpå var Sigismund åter uppe i rådet, då
Zamoisky talade allvarsamt och skarpt, sägande: att svensk-
*) Se BeratL om Erik XIV. Kap. 40.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
