Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖTET 1 BKVSLt
83
i rådet och en hop krigsfolk, afseglade och efter en
lycklig resa landsteg uti Revels hamn i början af Augusti.
Några dagar derefter kom bud, att Sigismund nalkades.
Johan, åtföljd af ett stort sällskap, red honom en
fjer-dingsväg till mötes. Glädje och faderlig ömhet strålade nr
hans ögon, då de möttes, och i öfvermåttet af sin
hänryckning ville han rida på venstra sidan om sonen, men
denne nekade dertill med barnslig vördnad. Sedan de
tågat in på slottet och de första högtidliga helsningarna
voro förbi, inneslöt Johan sig med Sigismund och
ingeude-ras medförde rådsherrar fingo deltaga i öfverläggningarna.
Polackarna blefvo emellertid herbergerade, de bättre i
staden, de andra i tält derutanför, ty de voro ganska
talrika. Det hörde nemligen till polska herrarnas prakt att
hafva så många tjenare som möjligt, och de ville nu visa
sig för svenskarna. Radzivil ensam hade öfver 1000 man
i sin svite.
Ryktet om Sigismunds hemresa blef emedlertid
hastigt och allmänt utspridt. Råda folkens rådsherrar voro
derom fast öfvertygade, men hade också lika fast beslutit
att motarbeta den. I början låtsade de sig icke känna
konungarnas afsigt. Men redan den 2 Sept. under ett
stort gästabud kom bref från Polen, att tartarerna brutit
in i Röda Ryssland och härjade landet, hvarföre konung
Sigismunds närvaro vore högst nödvändig. Denne steg
upp från bordet, trädde till råds med sina herrar och
tycktes böjd att straxt återvända. Men Johan förklarade,
att Sigismund ännu ej finge resa bort: polackarne kunde
vål honom förutan drifva några tartariska strö/vare öfver
gränsen. Äfven Sigismund yrkade snart detsamma, och
sade bestämdt, att han ej skulle återvända till Polen
förr, än fredshandeln med Ryssland vore slutad.
Polackarne bådo, föreställde, varnade; men förgäfves. Jesuiten
Skarga höll inför båda de församlade hofven ett tal, hvari
han på det rysligaste framställde tartarernas härjningar,
uppmanade alla i gemen och konungarna i synnerhet att
förekomma sådan omensklighet och hotade slutligen, att
Gud skulle utkräfva det oskyldiga blodet af dem, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
