Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillryckande af kronans inkomster och egodelar, andra
roenni-skors förtryck o. s. v. Joban förklarade väl, att han ej
hyste någon personlig ovilja mot dem, men uttal och
in-letsdrag visade motsatsen. Slutligen tystnade han. I
stället för att falla på knä och bedja om nåd,’som man
väntat, började nu herrarna, dels urskulda, dels försvars sitt
uppförande. Då utferöt Jobans vrede. Han befall/e dem
tiga, uppräknade det onda, han visste om hvar och en
bland dem. Huru Hogenskild Bielke sprungit vid Norrby;
huru han ocb Sten Banér låtit taga sig tillfånga af »n
dansk stalldräng; huru Gustaf Banér icke vågade hjelpa
Karl Horn; huru Erik Sparre bortskänkte Estland o. s. v.
De försökte åter tala, men han befallte dem tiga, drog
ut sin värja, skakade den, sägande: Denna ar mig af
Gud gifven, att dermed straffa förrädare och edsbrytare.
Derpå gick han häftigt ut ur rummet. Hertig Karl lät
nu uppläsa anklagelsepunkterna, hufvudsakligen de samma,
som Johan muntligen anfört, endast vidlyftigare. Her-
rarna förklarade sig öfver hvarje; men Karl afbröt dem
icke sällan med eder och ovett, utropande ofta: Det 10g
du din skälm! o. s v. Emedlertid kom bud ifrån Johan,
att hertigen ej skulle tillåta de anklagade ingå i
svaromål, hvarpå samlingen skulle upplösas. Herrarna och de-
ras fruar, som äfven voro inkomna, vände sig då till
hertigen med böner om hans bemedling. Han lofvade det
gerna, derest de ville erkänna sig skyldige. Sådant vore
nödvändigt för konungens anseende skull. De sade sig
för ingen del vilja bekänna otrohet och förräderi, men
väl försumlighet och oförstånd. Hertigen tycktes höjd
dermed, lofvade dem med handslag både bemedling hos
konungen och sin egen nåd; hvarpå de åtskildes. Ifrån
denna stunden drog sig Karl ifrån hela rättegången och
ville ej mera deltaga deri.
Johans bitterhet fortfor. Han fordrade, att de skulle
helt och hållet förödmjuka sig. Sjelfva drottning Gunnila
rådde dem bärtill och Olof Sverkersson började att som
förut pringa fram och tillbaka med förlikningsförslag. De
uppsatte ett bref, hvari de talade om sin försumlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
