Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föreningen emellan Polen och Sverge. Dessa bade
konungen således Sätt kunnat vinna genom vänligt bemötande
och bekräftelse på Uppsala möte; denna sista punkt var,
som vi sett, hela rikets önskan. En tysk man, benämnd
Bdlow, gaf äfven Sigismund ett sådant råd; men det
följdes ej. Mala Spina och hans medbållare förde annat språk.
Sverge var ett arfrike och borde underkasta sig
konungens vitja utan motsägelse. Det vore att förnedra sig,
om man dagtingade med undersåtarna; man borde ej
binda sina händer för framtiden o. s. v. Dessa och
dylika råd behagade Sigismund mera. Tarnowski, en polsk
herre, yrkade då, att man borde skynda på saken, innan
folkets motvilja ökades ocb motståndarne hunne sansa och
samla sig. Detta kräfde dock en verksammare man, än
konungen var. Sigismunds långsamhet och Mala Spinas
häftighet utgjorde grunddragen i alla bofvets företag.
Redan i Polen yttrade Sigismund sitt misshag, att
rådet bifallit Uppsala möte, och han indrog af sådan
orsak det årsunderbåll, ban gifvit Erik Sparre; på samma
sätt behandlades äfven Sten Banér och Göran Posse *).
Vid Sigismunds ankomst till Sverge, väcktes herrarnes
ytterligare missnöje deraf, att de funno sig åsidosatta.
Deras råd begärdes sällan, följdes nästan aldrig. Klas
Fleming var den ende, som egde konungens förtroende,
och dessutom några skrifvare, i synnerhet Jöns Tidickson
Bult. Dessa jemnte en hop utlänningar omgåfvo ständigt
konungen, och man tyckte sig på dessa polackar,
österrikare och italienare se, huru föga de aktade det kalla
och fattiga Sverge. Denna anda visade sig äfven i
konungens uppförande. På hertigens och rådets förenämnde
skrifvelse svarade han kallt och stolt, att han till
kröningen ville uppskjuta alla bekräftelser. Hvad påfviska
legaten beträffade, undrade han, hvarföre de fordrade
dess aflägsnande, då likväl turkiska och tartariska
sändebud fått uppehålla sig i Sverge. Först efter någon tid
*) Brab. Fol. 5 t. Erik Sparres testamente, redden utanför
Danzig d. 21 Juli 1598.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
