- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 4. Innehållande Lutherska tiden. Afd. 2. Johan III och Sigismund /
169

(1823-1872) Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nen ocb sjelf dit uppstiga. Vid Gustaf Adolfs döpelse
voro rådsherrarna bjudna och Karl undfägnade dem med
ovanlig hjertlighet. Erik Sparre var till och med bjuden
som dopvittne. Någon tid derefter fick Sparre sjelf en
son. Den kallades Karl efter hertigen, hvilken också i
egen person stod fadder. Det gamla agget mellan honom
och rådet tycktes alldeles försvunnet. På samma satt
uppförde han sig mot andra samhällsklasser, och man såg
honom ofta deltaga uti borgrarnas husliga högtider. Olof
Sverkersson hade följt Sigismund till Polen och bad der
att för sina trogna tjenster blifva benådad med adelig
sköld. Sigismund frågade: om ej Olof Sverkersson
under-skri/vit både liturgien och det motsatta Uppsala beslut.
Denne kunde icke neka, att så var; hvarpå konungen
förklarade, att den, som visat sig s& dubbel, vore ingen
hederlig man, aldraminst [örljent af adelig sköld och
hjelm. Olof Sverkersson reste hem och i fvergick till
hertigen. Denne nedlat sig att bevista hans bröllopp, som
då firades i Stockholm.

Det berattas, att Karl vid denna tid baft följande
markvardiga dröm. Han tyckte sig sitta vid ett dukadt
bord, på hvilket stodo tvenne betackta fat. Då man
lyfte locket af dem, låg på det ena Svea rikes vapen och
sköldemärke, på det andra en dödskalle, omgifven af
men-niskoben. Hertigen vaknade med förskräckelse, tillkallade
sin kammarherre ocb omtalade den obyggeliga synen. Den
uttyddes då straxt och an mera framdeles som ett
förebud till Karls konungsliga värdighet, och det blodiga sätt,
bvarpå han skulle vinna deD.

NIONDE KAPITLET.

FREDEN MED RYSSLAND.

I många år hade bela Sverge langtat och ropat
efter slut på det långvariga rysska kriget. Fienden sjelf
var benagen till förlikning, och långa stillestånd hade tid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/4/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free