Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer hertigen, sade han, så tågar han landvägen genom
Österbotten. I allmänhet litade han på, att Sigismund
skulle komma, och trodde icke, att Karl tordes Ofvergifva
Sverge. Hela flottan låg derföre overksam vid Åbo,
under det att Karl med sina småsaker seglade öfver hafvet.
Man visste ingenting af, förr än hans flotta nalkades
mellan Haivansala och Runsala öar, lösen sköts, och man
hörde trumpeterna af det sändebud, som medförde upp
maningsbrefvet.
Finnska manskapet hastade härvid till slottet.
Stål-arm afslog alla underhandlingar, och då Karl försökte segla
fram mot åmynningen, började finnarna skjuta så skarpt,
att masten på hertigens galeja straxt i början krossades.
Karl kunde icke utan för mycken skada blottställa sig för
slottets kanoner. Han gick derföre med flottan söderut
omkring Haivansala ö och landsatte sina trupper vid
Yi-rema och Jepo byar i S:t Karins socken. Derifrån drog
hans folk till Åbo och besatte staden. Yid ryktet härom
tågade Stålarm med en del af besättningen upp efter
Aura-ån, för att antingen utdrifva svenskarna ur staden eller
antända densamma. Men Scheel uppställde sitt folk till
försvar utanför tullen vid Kuppis källa. Stålarm drog sig
långsamt tillbaka. Då aflossade Scheel kanonerna och
Peder Stolpe lät båtsmännerna framtåga med fällda
spetsar, hvarvid finnarna flydde hufvudstupa. Stålarm drog sig
uppåt Tavastebus och gjorde intet försök mer mot hertigen.
På slottet var fru Ebba lemnad i sticket./ Många
bland krigsfolket voro, som förut är nämndt, hertigen till—
gifna, och Bengt Severinsson, hvilken efter Stålarms flykt
förde befälet, var hatad för egennytla; knektarna påstodo
nemligen, att ban stuckit deras sold i sin egen pung.
Man beslöt dock göra motstånd. Karl lät uppdraga på
Korpolais berg några stycken och började beskjuta slottet,
men utan påföljd. Nu gick han öfver strömmen och
uppförde på Qvarnbacken en skans, hvarifrån kanonerna snart
kunde göra mera verkan. De riktades ofta på fönstren,
för att dermed skrämma fruntimren. Också hände en
gång, just under den allmänna bönestunden, att en kedje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
