Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med något rytteri ut emot hertigens läger vid Bjursholm,
gick öl ver bron ocb började angripa. Emot honom
framkom en bop ryttare, anförda af Anders Lennartsson och
Jienrik von Aboen. Hans VVejer sä ges hafva begärt ett
,eamtal med den sednare. Men, när von Ahnen nalkades,
ropade Wejer åt tvenoe ryttare: Griper den skälmen!
Ryttarna rusade fram, men von Abnen fattade sin bössa
ooh sköt den ena, hvarjemnte bans tillärda häst sparkade
den andra från sig. Flere troppar framryckte, ocb Wejer
måste draga sig tillbaka.
Hertigen hfef på ögonblicket underrättad om denna
skärmytsling. Han lät straxt tillkalla Anders
Lennarts-aon, likaaå Axel Lejonhufvud, hvilken, väckt ur sin djupa
sömn, knappt hunnit kasta rustningen öfver linnet. Med
dessa båda inneslöt han sig i tältet. Hvad de afhandlade,
vet ingen. Om en kort stund sammankallades alla
anförarna, då Karl föreställde, huru allt hopp om fred var
förbi, då konungen afslog hvarje billigt villkor till
förlikning med tina undersåtare och deremot sökte hvarje
tillfälle att skada dem. De borde derföre, enligt både den
heliga skrift och naturlig lag, med värja och vapen [-försvara-] {+för-
svara+} lif och lefver ne, hustru och barn, ro och frihet,
■oeh i Guds namn gå löst på fienden. Alla visade sig
villiga och just i gryningen uppbröt bela hären. Vädrat
var stilla och lugnt, men vid solgången uppsteg från
Stångån och utbredde sig öfver nejden en ovanligt tjock och
efter marken gående dimma, så »tt härarna ej kunde se
fhvarandras rörelse. Karl hade dock från Wårdsbergs
soc-fcen tagit tbed sig som vägvisare en bonde vid namn Olof
i Wånga. Denne sprang uppå en höjd kallad
Gumpe-kulla, hvarifrån han öfver dimman kunde se de
uppstickande fanorna af Sigismunds här och derföre äfven
underrätta Karl om dess riktning. På kullen stod en sten,
bakom hvilken samma bonde säges sedermera hafva legat
skyddad under hela slaget, hvadan man ännu hör
bönderna der i trakten upprepa följande rim:
Vid stenen på Gumpekulla backe
Der gömde Ola sin tjufvenacke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
