- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 4. Innehållande Lutherska tiden. Afd. 2. Johan III och Sigismund /
260

(1823-1872) Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tig. De hade i denna ttrid blifvit allt för mycket be-

svikne af svenska rytteriet och önskade, att konungen ville
sluta förlikning. Sigismund afsände i sådant ärende
Arvid Svan, en gammal och redlig adelsman. Denne ställde
sig med en trumpetare vid åbrädden och begärde tala vid
hertigen. Samuel Nilsson red bort att söka denne, som

just då fallit på knä och höll på att tacka Gud för se-

gren. Så snart han fick höra, att konungen önskade stille—
stånd och förlikning, befallte han straxt sitt folk att
upphöra med fiendtlighetema och red på sin sida ned till
åbrädden, för att öfver strömmen tala med Arviå Svan.
Då de som bäst voro sysselsatta dermed, hördes ett skott
från staden och en blykula slog hertigen för bröstet, så
att märke derefter syntes i harnesket. År det förräderi
å färde? frågade han häftigt. Svan nekade och bedyra-

de, att han trodde det vara från någon händelsevis
af-lossad bössa Men upp till Sigismund kom i samma stund
hans hofjunkare, Henrik Nykirk, och berättade med
mycken sjelfiörnöjelse, att ban nedskjutit konungens förnämsta
fiende. Sigismund svarade: Det ville jag icke, att någon
af mitt folk skulle hafva gjort.

Hertigen fordrade emedlertid af Svan såsom det första
och förnämsta vilkoret att i sina händer erhålla Erik
Sparre, Gustaf och Sten Banér, Ture Bielke och Göran
Knutsson Posse. Dessa, högeligen förskräckta öfver en
sådan begäran, bådo konungen, att han, om möjligt vore,
skulle rädda dem. Han sände också markgrefven Edvard
och Erik Brahe att underhandla bärom, men erhöll
nekande svar. Eder, grefve Erik, sade bertigen, hafver jag
ingen ovänskap till; ty i egen samma tro som konungen
och hafven handlat efter samvetet. Men icke så de
andra fem; och vill konungen icke godvilligt utlemna dem,
så finnes här de männer, som nog skola hämta ut
fäderneslandets fiender och förrädare midt utur konungens hop.
Härvid pekade ban på en mängd beväpnade bönder, som
just då kommit till bans undsättning. Derföre, tilläde
han, skola de utan undskyllan och bön lemnas i mina
händer att efter Sverges lag stå till rätta och plikta för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/4/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free