Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen skälig orsak att Ofvergifva den trohet jag min
konung lofvat. Dock, tillado han och föll pä elt knä,
dock beder jag eders fursteliga nåde på del Ödmjukaste
om fOrskoning. — Hvarföre sade Karl, vOrdar du mig
ieke med tvenne knän? Fleming svarade: Den hedern
sparar jag åt min Gud och min konung. Vid dessa ord
mörknade Karls blickar Du gifver nogsamt tillkänna,
sade han, att du ärft din faders natur och stora mod,
och du varnar oss for det, som af dig i framtiden vore
alt vänta, derest du finge lefva. Du må der/Ore vara
beredd att infor domstolen stå till svars jemte de finnar,
med hvilka du ville våga dig i den farlighet, som dem
af oss tillslundade. Dervid blef det.
De förnämsta af befBlet anklagades och fördes upp
tifl domstolen emellan led af soldater och under musik.
Beskyllningarna innehöllo, att de fort afvog skolä mot
fäderneslandet och ’’der/öre voro förrädare. Stålarm
invände, alt lagen gör undantag, sd (rami den följer med
tom rältvisliga Ull riket kommen är. Domrarna svarade:
att då konungen gick emot sin ed och fäderneslandets
bästa, vore man af hans sällskap icke ursäktad. Efter
en kort ransakning dömdes alla de anklagade, såsom
för-rfldare mot fäderneslandet, från lif, ära och gods. D3
domen var uppläst, invände Fleming, all han fOga deltagit
i hela striden, flan hade knappt en enda gång spännt
en bössa mot hertigens folk. Domrarna svarade, att han
stannat qvar (Or att uppägga finnarna; sådant vore nog.
Sfålarm steg fram och beg8rde, att ensamt få dö for de
Ofriga, hvilka blott ållydt hans befallning. Dessutom var
del endast ransakadt om hans uppfarande, icke om deras.
Moritz Lejonhufvud invände, att alta finnarna gått emot
konungens ed; derom behofdes ingen ytterligare
ransakning. Utslaget stod fast; dock tilläde domrarna den
önskan och bön, att verkställandet måtte uppskjutas och de
anklagade forvaras, tills riksens ständer hunnit
sammankomma och granska domen. Det afslogs af Karl.
Dagen derpå hopkallades en mängd adel, krigsfolk,
presler, borgare och bönder utanför slottet. De dömda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
