Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derefter eller tkärlorsdagen lida dödsstraffet. De gmgo
åter in och vi.sade oförändrade anleten, för aU ej störa
sina fruar. Efter måltiden måste de skiljas åt, dock fick
hvar och en behålla hustru och barn hos sig. Det 3r
troligt, att alla uppförde sig med värdighet och styrka,
ehuru vi er.dast hafva underrättelse om Gustaf Banér.
Han lemnades ensam med sin gemål. Kristina Sture och
tre deras barn; dock stannade beständigt tvenne knektar
inne, för att hindra alla rymningsförsök. Om onsdagen
kunde man uti rummet höra furstens tal ute på
borggården om afr&ttningen, som skulle ske dagen derpå. Nu
kunde olyckan ej längre döljas. Fru Kristina, förkrossad
af smärta, satt hela den följande tiden som en bild uti
fönstersmygen. Herr Gustaf sökte att intala henne tröst
och lugn, än med egna, än med skriftens ord. Han höll
psallaren i handen och uppläste derutur långa stycken.
Emellanåt talade ban om sina enskilda angelägenheter,
eller log och skämtade med barnen. På det dessa ej skulle
bafva för mycket ledsamt, befallte han drängen skära
käpphästar och uppmuntrade dem att rida derpå öfver
fän-gelsegollvet. Så förgick hela onsdagen. Vid
aftonmåltiden salt fru Kristina vid herr Gustafs sida, lutad mot
hans arm. Uttröttad af förra dagarnas ansträngningar
och sorger, sjönk slutligen hennes hufvud mot hans
skuldra och ett ögonblicks slummer sänkte sig öfver de af
vaka och gråt förtyngda ögonen. Blott ett ögonblick, ty
hastigt vaknade hon och vände sig till herr Gustaf med
dessa ord: Min herre må väl säga till mig, som det står
i Skriften: Så (Ormålten i icke vaka med mig denna
stunden! Natten tillbragtes af henne med gråt ocb
klagan, af honom med böner och förmaningar.
Torsdagsmorgonen lade han alla sina saker i ordning med samma
lugn och noggrannhet, som till en resa. Derpå föll han
på knä och bad en stund, steg sedan upp, tog psaltaren
i handen och vände sig till barnen, sägande: Käre barn!
Det är så handtadt med mig, att jag intet arf lemnar
eder. Men det beder jag.- när i horen mitt namn, så
skolen i fOr min skull aldrig slå ned ögonen; och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
