Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mitt hjerta kraft i denna tlunden. Dig tackar jag också
för den dygdeliga och älskade maka, som du mig beskärt
hafver. 1 tjugu år hafva vi lefvat tillsammans och jag
vet aldrig säga, att elt ord af osämja fallit oss emellan,
så löne och träste henne den evige Guden, hos hvilken jag
hoppas att en gång i oförgänglig glädje henne återfinna.
Bielke var en skön man med stark och behaglig röst.
Under talet märktes icke den minsta förvirring i hans
anlete, icke den minsta darrning i hans röst; åhörarne
smälte i tårar. En stockknekt bad honom skynda. Gif
dig tillfreds, yngling! svarade Bielke, och begynte derpå
med hög röst sjunga: Jag ropar till dig, o herre Krist!
och hans stämma hördes öfver alla andra genom hela
psalmen. Derpå afdrog han sina kläder, tog farväl af de
qvarslående herrarna, befallande hustru och barn i deras
beskydd, lyflade sedan sina ögon upp åt himmelen, och
sade: Jag ser ett draget svärd och elt sammanbundet
ris öfver mitt arma fädernesland. Gud, du, som är
nd-dig och barmhertig, slit riset sönder och stick svärdet i
skidona. Jag ser himmelen öppen och Kristum min
Frälsare. Välsignad vare du, snart skall jag komma till din
salighet. — Derpå steg han in på klädet, kastade
penningar åt mästermannen och sade: Mach es frisch*)! Nu
framtog han en halsduk alt binda för ögonen; men
tycktes hastigt besinna sig. Med ett saligt leende lade han
bort klädet, sägande: Nej! Jag vill offra åt min herre
och Gud med ett bart, rent och oskyldigt ansigte! Härvid
föll han på knä. Mästermannen vände honom mot solen,
hvarpå Bielke blundade och ropade med hög röst: Herre
Jesu Kriste, i dina händer befaller jag min anda! Då
han tredje gången upprepade dessa ord, föll hufvudet.
Den samme Hans, som vid Kalmar redan tjenstgjort,
var äfven nu bödel. Ture Bielke hade ovanligt tjock
hals, hvilken hos mästermannen fordrade både styrka och
skicklighet. Då Bielke knäböjde, tröstade Hans honom med
den försäkran, att om hans härlighet endast hölle sig stilla
”) Gör det raskt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
