Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET.
RIKSDAGEN 1765—176«.
RÄFSTEN MED BANKEN OCH VEXELKONTORET.
I det föregående l) är beskrifvet, huru
riksbanken blef under åren 1739—1750 vårdad eller
rättare sagdt missbrukad. Den hade stora summor
sedelmynt utgifna och stora summor penningelån
utlemnade, bada delarna utan tillräcklig säkerhet;
till följe hvaraf silfver-utvexlingen blifvit inställd,
sedelvärdet nedsatt och kursen till betänklig höjd
stegrad. Under åren 1751 till 1764 fortgick man,
ehuru med något återhåll, dock i det hela på
ungefär samma bana. Under riksdagen 1760 och
till följe af landtpartiets sparsamhets-anda och
Nor-dencrantz och hans skrifter hade i allmänna
tänkesättet uppstått en motrörelse, som fordrade mer
både hushållning och offentlighet. Men för andra
sidan talade K. F. Höpken m. fl., och de lyckades
att under dåvarande häftiga riksdags-brytningar
bortblanda och al böja hvarje närmare undersökning om
banken. Under slöjan af en, som det påstods,
nödvändig hemlighet, dolde man verkets egentliga
tillstånd och försäkrade ständerna nu som förut, att
allt befann sig i godt skick.
Men tron på dessa försäkringar började af
anförda skäl att försvagas, t. o. rn. försvinna, i
synnerhet inom Mösspartiet. När nu detta vid riksdagen
1765 erhöll algörande öfvervigt, beslöt det låta
genast och noga undersöka, huru banken blifvit
vårdad, och hurudant dess verkliga tillstånd var; —
och de riksdagsmän, som insattes i banko-utskottet
och följaktligen (ingo detta uppdrag, ålades att icke.
’) 38. 140—15:5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
