Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jemnte andra likartade befordringar framlaggd för
allmänheten !).
En sjette anmärkning var. att bankens
aflönings-stat, som 1739 var 8,000, hade genom ökade sysslor
och arvoden så stigit, att den år 1764 utgjorde
291,000 d. s. m.; — och att bankofullmägtiges eget
arvode, som år 1739 var 1,728 d. karoliner, steg år
1764 till 23,000 d. s. m.
En sjunde anmärkning var, att man åt
tjenst-görande personer inom banken hade blott under åren
1755 till 1764 gifvit hvarjehanda belöningar och
extra arvoden till en hoplaggd samma af 617,000
d. s. m.
En åttonde anmärkning var, att man af bankens
tillgångar hade åt personer, ieke hörande till verket,
utdelat gåfvor och arvoden, stigande till 130,000 d.
s. m., bestående i allmosor, understöd och åtskilliga
andra utgifter, till hvilka hanken ingalunda var för-
o 7 v_
pligtad.
En nionde anmärkning rörde riksdags-gåfvorna.
o Kj O O
Ar 1756 t. ex. hade banken skänkt åt sin ordförande
Fr. Gyllenborg 60,000, och åt åtta bankofullmäktige
deribland Karl Fredrik Höpken, Carleson, Grill,
Haus-avoKT, Kierman och Peterson till delning 36,000 allt
d. s. m. och, som det hette, för deras verksamhet
och nit om banken, och i synnerhet för deras
be-lijertade rådslag och beslutsamhet att sträcka
bankens utlåningar längre än riksdagen 1751 fastställt,
d. v. s. belöningarna gåfvos derföre, att dessa herrar
brutit mot den föreskrift, ständerna lemnat. Vid
riksdagen 1756 skänkte banken åt Renhorn person-
’) Genom en från trycket år 1766 utgifven skrift förnekade
Reuterholm samtalet med Fersen, påstod sig hafva återtagit
anklagelsen endast derföre, att han ej ville öka den redan förut allt
för hotande oenigheten vid slutet af riksdagen 1760, — klagade
öfver lidna oförrätter och sökte medelst beskrifning af sitt
nödställda tillstånd förklara och försvara sitt mottagande af den
erbjudna sysslan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
