Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pund koppar; detta förklarade dock Kierman
omöjligt, men försäkrade deremot, att han och hans
bolags-kamrater skulle som ärlige svenske män söka
bankens bästa upprigtigt, och utan någon båtnad
för sina enskilda personer. Längre fram begärde
Kierman åt bolaget två procent i arvode för besväret
med detta bytesverk. Hauswolfî anmärkte, att
ingenting sådant var dem förbehållet i det
ursprungliga kontraktet; men Gyllenborg förordade saken
som billig och nödvändig. Ofverläggningarna slutades
så, att bolagets fordringar blefvo hufvudsakligen och
på Gyllenborgs förord beviljade, och vexelkontoret,
eller Kierman och Lefebure, fingo sålunda för
berörde silfver-inköps skull uttaga ur banken 4,766
skeppund koppar, utmyntade i plåtar till en summa
af 2,579,400 d. k. m. Med den utlofvade
återbetalningen i silfver tillgick på följande sätt. Tvärt emot
lofte blef intet silfver inskaffadt, men bolaget behöll
i nära fem år hela ifrågavarande summa utan att
derå erlägga till banken någon ränta, och när 1761
kapitalet återbetalades, skedde det i sedlar och med
till nummervärdet samma summa, nämligen 2,579,400
d. k. m.; ehuru genom kursens stegring besagde sedlar
hade 1760 förlorat ungefär en tredjedel af sitt år 1755
innehafda värde. På detta sätt förlorade banken
beloppet af skilnaden i sedlarnas värde och tillika nära
fem års ränta på den uttagna summan m. m. eller
tillhopa, som man påstod, 1,700,000 d. s. m.(?) Att
styrelsen bestraffat eller ens åtalat saken, derpå känna vi
intet bevis; tvärtom tyckes vexelkontoret hafva under
riksdagen 1760 vetat förskaffa sig ett slags decharge,
en frikännelse från allt ansvar härutinnan.
De personer, som utskottet i sina berättelser
om banken och vexelkontoret förnämligast anklagade,
voro Fredrik Gyllenborg, Tomas Plomgren och
Gustaf Kierman; men emedan de två förstnämnde
hade för flere år sedan aflidit, blef det på Kierman,
som ansvaret och oviljan i främsta rummet föll, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
