- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 41. Adolf Fredriks regering. H. 3. Reduktions-riksdagen 1765-1766, kronprinsen Gustafs ungdom och förmälning och Reaktions-riksdagen 1769-1770 /
96

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

preste- och bondestånden hördes en och annan
påstå, att riksdagen ej borde unna dessa herrar
hedern af ett frivilligt afsked, utan påtvinga dem nesan
af en formlig afsättning. Slutet blef dock, att deras
afskedsbegäran af alla fyra stånden helt kort och
enkelt beviljades, hvarefter flere bland dem afreste
till sina landtegendomar 1).

När ofvannämnde fyra rådsherrar skulle
entledigas, blef, som berättadt är, afgörandet om deras
tre återstående kamrater uppskjutet till närmare
undersökning. Då sedermera denna i Hemliga
Utskottet anställdes, förklarade prosten Wikman och
biskop Serenius, hvilka dock voro Hattarnas afgjorda
fiender, att hvarken mot Hjärne eller Liewen kunde
någon vigtigare anmärkning göras, och att den
sistnämnde tvärtom hade alltid och berömligen
talat för hushållning med statens medel; och man
tyckte, att Rudenskölds begångna fel kunde
försonas genom hans i många fall stora förstjenster,
hvarföre ock utskottet föreslog, att dessa tre
rådsherrar skulle visserligen erhålla en varning, men
dock bibehållas vid sina sysslor. Detta behagade
ingalunda de strängare Mössorna, ej heller
Rysslands och Englands sändebud, hvilka alla ville
nödvändigt från rådsbordet aflägsna hvarje franskt
sinnad person och i synnerhet Rudensköld. Man
lyckades ock att för dessa åsigter vinna
ofrälse-stånden så till vida, att rättegången mot dessa tre
herrar blef i strid mot utskottets betänkande
återupptagen våren 1766. Den slutades så, att Liewen
och Hjärne sluppo med en tillrättavisning, en
varning; men att Rudensköld entledigades från sin
riksråds-syssla, förnämligast på det skäl, att han år
1757 hade som hof-kansler och i kansli-kollegium
undertecknat en skrift, som framlade skäl för pom-

’) Heml. Utsk. prot. d. 15 Aug. Dauska min. br. d.
30 Aug. Sax. d:0 d. 4 Okt., allt 1765.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/41/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free