- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 41. Adolf Fredriks regering. H. 3. Reduktions-riksdagen 1765-1766, kronprinsen Gustafs ungdom och förmälning och Reaktions-riksdagen 1769-1770 /
294

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Àfven denna skrift blef straxt genom trycket
befordrad till allmänhetens kännedom.

Det närgångna innehållet och skarpa språket i
dessa ömsesidiga beskyllningar visade, att ingendera
parten ämnade gifva efter. Riksråden hade visserligen
bifallit riksdagskallelsen; men förklarade dock både
ofta och öppet, att sådant skett till följe af
nödtvång men icke af öfvertygelse och fri vilja. Det
sågs tydligen, att de hoppades, det ständerna skulle
ställa sig på rådets sida ungefär så, som i likartadt
fall skedde i början af riksdagen 1735 1 . Häda
parterna sökte ock vinna dessa magtegande ständer
ocb deras bevågenhet. Oaktadt konunga-paret och
. i synnerhet Lovisa llrika flere gånger yttrat häftigt
missnöje mot folkombuden och langa tider bortåt
undvikit deras åsyn, hördes dock Adolf Fredrik
numera i sina inlagor tala med ömma ord om samma
ständer såsom trogne väktare för konung, lag och
frihet, och om sin och Lovisa Ulrikas längtan att
få med huldhet och kärlek dem mottaga, o. s. v.
Likaså talade ock rådet om sitt bemödande nu som
alltid att försvara ständernas fri- och rättigheter
samt lyda deras föreskrifter. Vanliga tankegågen
och ordasättet härutinnan voro, hos konungen, att
han ville genom urtima riksdagens sammankallande
häfda svenska folkets och ständernas rättighet att
blifva hörda öfver sina vigtigaste angelägenheter; —
hos rådsherrarna deremot, att de i egenskap af
ansvariga ombud ville genom sträng åtlydnad för
ständernas föreskrifter och genom strängt
upprätthållande af ständernas lagstiftnings—rätt försvara den
magt, som grundlagen åt folkets ombud tiilerkänt.
Det sätt, hvarpå så väl konungen som rådet
hän-sköto sin tvist till ständernas afgörande, och det
smicker, hvarmed dessa sednare från båda hållen
uppvaktades, måste nu liksom 1755 i betydlig mån

>) 39. 129, 130.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/41/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free