- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 42. Frihetstidens sista år och Revolutionen 1772 /
37

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

omigen flere drag af det fordna lynnet. Ehuru
ständerna 1769 öfvertagit hofvets skuld till ett belopp
af öfver 2,200,000, hade likväl på det enda derefter
förflutna året nya dylika blifvit gjorda, stigande, sade
man. till 400,000, allt d. s. Gustaf tyckte denna
skuld böra betalas genom försäljning af Adolf
Fredriks lösörebo. Men enkedrottningen mente, att nämnde
betalnings-skyldighet åiåge den nye konungen, och att,
när denne ensam ärfde hela riket, borde han låta
sin moder och sina syskon ensamma ärfva hela
lösöreboet. Att franska skädespelarne afskedades,
klandrade hon ock såsom innebärande en förändring, ett
ogillande af den nyss bortgångne faderns åtgerder.
Det påstås äfven1), att hon emellanåt ville efter sin
gemål sjelf och i egenskap af krönt drottning
be-mägtiga sig regeringen; och att hon betraktade
sonens öfvertagande af densamma som ett ingrepp i
sina, i moderns rättigheter, och rådsherrarnas
biträde dervid, som ett förräderi. Tîielke, Fersen och
Sinclair föreställde henne väl orimligheten och
olagligheten af dylika anspråk; men hon ville dem
ingalunda nedlägga. Dock, när å andra sidan ingen ville
dem understödja, måste hon afstå från alla tankar
på deras genomdrifvande.

Rådsherrarna, hvilka hörde till Hattpartiet,
hoppades erhålla stöd af den nya konungen, och de
be-höfde äfven ett sådant i anseende till landets växande
missnöje. Knappt var också Adolf Fredrik död, förr
än de sammanträdde och stannade tillhopa en del af
natten. Då beslöts, att prins Gustaf, oaktadt han
ännu icke afgifvit någon konunga-försäkran ; men
emedan han redan som kronprins besvurit
grundlagarna2), borde genast utropas till konung; troligen
också i afsigt att derigenom förekomma hvarje
revo-lutions-försök, som Mössorna möjligtvis kunde
till-ämna. Ilbud afskickades til! Paris med underrättelse

’) F ers ens skrifter 3. 55. 67.

2) Rådsprot. den 13 Juli 1771.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/42/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free