- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 42. Frihetstidens sista år och Revolutionen 1772 /
41

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dana eller likartade åsigter rådde inom en stor del
af svenska allmänheten. Dermed förenades
mycken ovilja mot konung Gustaf, såsom den der
förnämligast framtvungit 1769 års riksdag och
der-igenom icke blott störtat Mössornas magt utan ock
upphäft reduktions-riksdagens, som frihetsmännen
trodde, mycket välgörande åtgerder och derjemnte
afbrutit svenska statens utveckling till det statsskick,
som utgjorde målet för deras önskningar. De
beskyllde honom ytterligare för falskhet, praktlystnad,
slöseri och djerfva envåldsplaner. De omtalade, huru
han smickrade grefvinnan Du Barry för att genom
»denna föraktliga qvinna» skaffa sig medel att
öfver-ändakasta sitt fäderneslands fria statsförfattning.
Personer funnos ock, hvilkas lättrörda och
misstänksamma inbillningskraft ville antyda, att han låtit med
förgift påskynda faderns död. För tillfället gick
det öfver allmänheten ett vindkast af ovilja mot
Gustafs person. När han dagen efter faderns död blef
på torgen till konung utropad, visade massorna
ingen serdeles glädje, och en röst skall hafva sagt:
nog kan man utropa, men osäkert är, om man ock
Jcommer att kröna honom till konung1). Mössornas
harm, öfver hvad han gjort, och fruktan, för hvad
han skulle göra, alstrade verkligen hos några den
önskan att kunna honom från tronen utestänga.

Sådana personer började derföre i stället tänka
på prins Karl. Denne var bland de kungliga barnen
minst älskad af sin moder, men mest af
allmänheten. Han hade väl ej den äldre broderns snille, och
Lovisa Ulrika förklarade honom stundom för ett
dum-hufvud; men många betraktade honom som en klok,
eftertänksam, sparsam cch pålitlig herre. Från sina
barnaår sjuklig, hade han sommaren 1770 besökt
baden i Aachen och återkommit med förbättrad helsa
och ökadt personligt anseende. Man hade derjemnte

1) Österr. min. br. d. 22 Febr. 1771.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/42/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free