- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 42. Frihetstidens sista år och Revolutionen 1772 /
48

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hof-Hattförbundet var i början så mägtigt, eller
åtminstone så modigt, att talemansvalen föranledde
häftiga strider. Fersen undanbad sig
landtmarskalk-stafven bestämdt och envist, men föreslog i stället
Karl Sparre. Andra ville hafva Duwall, men
ingendera mägtade vinna något större anhang.
Konungen önskade naturligtvis att på denna vigtiga
plats hafva en medgörlig och sig tillgifven person och
föreslog Axel Gabriel Leijonhufvud, tillförene hans
kavaljer1), numera hofmarskalk och öfverkammarherre.
Det var en kunnig, vitter, fredlig och mycket
aktningsvärd herre. En skald förespådde ock, att denne
Axel skulle såsom statsman vinna samma ära som en
Axel Oxenstierna, en Axel Fersen. Men många
an-sågo honom sakna åtskilliga för platsen nödiga
egenskaper. Han hade ock till medtätlare Rudbeck,
understödd af Rysslands och Englands guld, af hela
Mösspartiets önskningar och af sitt eget stora anseende.
För att genomdrifva Leijonhufvuds val, och emedan
Vergennes icke kunde eller ville lemna tillräckliga
förskott, upplånade konungen i eget namn betydliga
summor2), af hvilka största delen användes och
be-höfde användas på landtmarskalks-valet. Hvarjehanda
smickrande förespeglingar blefvo ock för samma
ändamål begagnade. Vid valet erhöll äfven konungens
skyddling Leijonhufvud 540, Rudbeck deremot bloti
450 röster. 1 sitt svar på adeln? helsning dagen
derpå, förklarade ock konungen, att hans och
fäderneslandets väl var nära förknippadt med adelns; och
att han, honungen, skulle hålla all möda ospard att
detsamma befordra; och att, liksom Gustaf den förste,
cn svensk adelsman, befriade Sverge från utrikes
våld och inrikes oenighet, likaså ämnade nu Gustaf
den tredje göra och tillika visa sin nåd och
vänskap för ridderskapet och adeln. Sådana ord blefvo

>) 41. 170—170.

2) Vid pass 550,000 d. s. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/42/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free