- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 42. Frihetstidens sista år och Revolutionen 1772 /
50

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nästan våldsamt till. Man lyckades dock slutligen
stäfja oredan åtminstone så, att valet kunde anställas.
Dervid erhöll Mössornas man Sebaldt 72, men Schauv
blott 55 röster1).

Äfven i bondeståndet föreföllo många och svåra
oordningar. Aftonen förut hade man velat utesluta
Josef Hansson ur ståndet2); men under natten
ändrades sinnesstämningen3), och han blef till taleman
vald med 84 röster mot 61, som tillföllo Lars
Tor-björnsson; den förre reduktionens och den sednare
reaktionens man.

Sedan talemansvalen sålunda hunnit undangöras,
blef riksdagen högtidligen öppnad. Predikan hölls af
Hof-Hattförbundets ifrige anhängare superintendenten
Liitkeman, hvilken vid slutet af sitt föredrag yttrade,
att nu eller aldrig var rätta tiden, då riket kunde
räddas, om näml. någon räddning vore möjlig.
Henna gillande anspelning på den revolution, man
trodde konungahuset tillämna, oroade en och annan
riksdagsman4). Andra deremot lugnades genom
konungens egna ord, då efter predikansslut ständerna
samlades på rikssalen, och han sjelf helsade dem med ett
väl både sammansatt och utfördt tal. När, sade han
bland annat, när Sverges ständer sista gången på
detta rum åtskildes, sågo de en mild och vördad
konung, omgifven af älskade undersåter och af trenne
söner, hvilka alla täflade om att bevisa honom sin
vördnad, sin kärlek. Nu deremot finnen i trenne
faderlösa söner, hvilka blanda sina tårar med
edra. Eder saknad är det präktigaste äreminne
öfver den bortgångne och den kraftigaste
uppmaning till mig, hans efterträdare, att på samma

1) Medecinalrådet Liljewalchs saml. Hjärnes anteckuingar.

2) S. st. påstår, att Josef Hansson icke var ens laglig
riksdagsman.

3) Österrik, min. br. d. 21 Juni 1771.

*) Uppsala bibi. Anledningar till konung Gustaf den tredjes
historia af Hochschild.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/42/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free