- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 42. Frihetstidens sista år och Revolutionen 1772 /
59

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sätt frångångne riksens ständers förtroende». Dessa
ordalag voro af prosten Wijkman föreslagna och
blefvo af hans stånd och af borgare och bönder,
slutligen ock af adeln antagna. Således af ständerna
före-stafvade, måste samma ord inryckas äfven i
konungens kallelsebref till nämnde herrar. Efter några
dagars besinning vägrade dock Gustaf att dem
underteckna; icke för sakens skull, hvilken han gillade,
utan för ordalagens, i hvilka ock en viss retande
syftning kunde inläggas. Han sade sig näml. icke kunna
uttyda dem annorlunda än såsom en häntydningpå
tronafsägelsenl768 och riksdagen 1769, och tillika som
ett angrepp mot både konung Gustafs heder och konung
Adolf Fredriks minne. Om jag, skref han, låter på min
fader kasta minsta skugga, skulle jag bryta mot Guds
och naturens lag och uppoffra min egen heder, och
det kunna väl mina undersåtare icke begära,
hvar-före han föreslog någon ändring i uttrycket. Rådet,
det bestod då ännu af Hattar, vågade likväl icke gå
ifrån ständernas förestafvade ord, utan bådo
konungen gifva efter. De använde dervid först ödmjuka,
men när dessa ej hjelpte, ganska allvarsamma ord;
de påminte om lagens bestämda föreskrift, att hvad
häldst ständerna beslutat, borde regeringen verkställa;
de sägas t. o. m. hafva hotat med namnstämpeln.
Konungen var dock obeveklig. Rådet ville då icke
genast tillgripa sistnämnde motbjudande åtgerd, utan
återförvisade saken till ständerna, i fall dessa kunde
förmå sig att gifva efter. Detta ville ock många, och
bland andra Fredrik Horn. Han utbredde sig dervid
i höga loford öfver Gustafs person. Svenske män,
utbrast han, kunna ej utan den lifligaste glädje tänka
på sin lycka att hafva till konung en furste, som
vunnit sina undersåtares vördnad och kärlek,
främmande konungars högaktning och hela Europas
beundran; en furste, som, utrustad med de högsta
snille-gåfvor och det bästa hjerta, är menniskoslägtets
prydnad ocli heder; — — en furste, som bådar oss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/42/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free