Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egen fördel. Ofverläggningarna härom hunno icke
den dagen afslutas, och blefvo sedan för någon tid
afbrutna genom konungens uppträdande, hvarom vi
skola tala i nästa kapitel.
Kastom likväl först en blick tillbaka på nyss
beskrifna uppträden! Man ser på ena sidan båda
partiernas utmärktaste män, Hattarna Fersen och
Karl Sparre och Mössorna Essen, Frietzcky,
Rid-derstolpe och Rudbeck afråda adeln från högstämda
anspråk och söka medla försoning mellan
riddarhuset och ofrälsestånden; men fåfängt. Adelns flertal
lyssnade häldre till sin stånds-egennytta, till sin
parti-förbittring och till sådana talare, som Fredrik
Horn, Per Lilliehorn, lagman Hasenkampf m. fl., som
voroo beundrare af eller handtlangare åt konungen.
— A andra sidan ser man Ostermann och
Mössornas adliga ledare, nyssnämnde fyra herrar, afråda
ofrälsestånden från dessas högt drifna anspråk och
varna för de vådor, som en allt för häftig
brytning kunde medföra; — men också detta
för-gäfves. Ofrälsestånden lyssnade häldre till sin
stånds-egennytta, till sin parti-förbittring, och till sådana
rådgifvare, som prostarna Kroger och Wijkman,
borgmästrarna Ekman, Munthe, Ramén och
Sundblad m. fl., bland hvilka en och annan troddes vara
ledd af konungens handtlangare Sinclair. Alla försök
till försoning misslyckades1).
’) Fersen 3. 70. säger om förhållandet i November 1771:
honungen gaf sig alls ingen möda alt lugna sinnena ; tvärtom syntes det,
som hans förtrogna sökte på allt sätt öka oredan — och sid.
74. alla planer till försoning afvisades, och honungens
commissa-rier uppretade till halsstarrighet och våld i alla rigtningar Frietzckys
egenhändiga promemoria, tryckt i Crusenstolpes portefeuille 2. 102.
berättar : prosten Kroger var en gammal ärlig och välmenande
man, hade god talegåfva, men omdömet svarade ej deremot.–
Han begrep ej, att han fördes af andra,–och kunde ej öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
