- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 42. Frihetstidens sista år och Revolutionen 1772 /
124

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid samma tid med rysska sändebudet Ostermann
tala om sin afsigt att samma höst eller nästa år
besöka kejsarinnan Katarina i Petersburg, och han
låtsade dervid så mycken ifver och beslutsamhet,
att Ostermann frestades slå sina förra misstankar ur
hågen.

Oaktadt all försigtighet, var dock den stora
hemligheten flere gånger nära att upptäckas. Vid en
bland de glada aftonmåltiderna på Ladugårdsgärdet
hade prins Karl liksom många andra blifvit mycket
uppspelad. Han vände sig då till konungen och
utbrast: »nu är ögonblicket inne, eders maj:t! det är
natt, allt är stilla, vi äro i lynne; låtom oss stiga
till häst och uträtta vårt värf! vi skola snart vara
färdiga dermed.»
Konungen gaf honom dock genast
ett nedtystande tecken. Under det glada glammet
hade prinsens ord ej heller blifvit rigtigt uppfattade
af mer än de närmast kringstående, och dessa voro
konungen tillgifna och tego[1]. Äfven på ett annat sätt
höll prins Karl på att förråda hemligheten. Han var
vid denna tid högeligen förälskad i den sköna
sjuttonåriga grefvinnan Löwenhielm, född Augusta v. Fersen,
fältmarskalken Axels brorsdotter, och sedermera en
bland de så kallade tre gracerna vid Gustaf den
tredjes hof. Prinsen var så betagen och så
oförsigtig, att han för henne omtalade hela den vigtiga
statshemligheten; men äfven hon teg. En annan
gång samtalade konungen och Sprengporten om sina
förslager, men fingo med stor öfverraskning se, att
en page vid namn Cederfelt i rummet bredvid hört
hela öfverläggningen. Men denne intogs nu i
förtroendet och teg med hvad han hört, och beredde
derigenom sin lycka. En annan gång hade en annan


[1] Enligt en annan berättelse var det en grefve Löwenhielm,
som, stående bakom konungens stol, hviskade honom i örat: eders
majestät! låt ej detta ungdomens nit kallna, utan begagna eder
deraf;
men konungen skall hafva svarat: ännu är ej äpplet
moget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/42/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free