Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ständerna öfverlägga
och besluta, hvad rikets
säkerhet och gagn
fordrar. Riksdagsordningen
1723 säger: uppå
riksdagen företaga och
af-handla ständerna icke
allenast det, som
konungen framställer, utan ock
det, som ständerna af
sig sjelfva finna angå
rikets välfärd.
Ständerna böra, då de
af konungen blifva kallade,
sammankomma för att
rådslå om de ärenden,
för hvilka kongl. maj:t
dem sammankallatx).
Adeln utnämner sin
landtmarskalk:
sammaledes de ölriga stånden sina
talemän, alla med fria
val.
Härom innehöll 1772
års regeringsform ingen
föreskrift. Men vid nästa
riksdag 1778 utnämnde
konungen både
landtmarskalk och talemän2).
Riksdagsordningen 1723
säger: ständerna, ega magt
göra sådana beslut m. m.
de pröfva tjenliga och
dem konungen till
underskrift föredraga att
under hans namn utgå. —
Adolf Fredriks
konungaförsäkran 1751 innehöll
ock, att han förklarade
Ständerna böra rådslå
med kongl. maj:t om de
ärender, för hvilka han
dem sammankallat3).
1 ) Före 1772 hade hvarje riksdagsman uiotionsrätt. Efter
1772 fingo ständerna icke öfverlägga om andra ämnen, än dein
konungen framställt.
2) Att ständernas magt härigenom inskränktes, inser eu hvar.
3) Före 1772 egde ständerna rättighet att beshita, men efter
1772 endast den att rådslå om riksdagens ärender.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
