Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se, mina vanner! det blaser nordan. Det är ett
godt tecken. Samma vind blåste, när konung
Gustaf den förste bröt upp med sina dalkarlar och
frälsade Sverge från den tidens tyranni. Dessa
ord mottogos med jublande glädjerop af den
om-gifvande stora menniskoskaran, hvilken nu också
följde honom till slottet.
Här hade König sammanhållit och ordnat den
både afgående och kommande vakten. Märkligt
nog var der ock samlad en ovanligt stor mängd
af hufvudstadens befolkning. König förde
konungen och alla tillstädes-varande öfver- och
underofficerare in i den så kallade rapport-salen1), hvars
dörrar sedermera stängdes. Nu och med sin
vanliga vältalighet2) började konungen beskrifva, huru
han varit tvungen sammankalla sitt trogna garde
för att rädda icke blott sitt eget lif, hvilket
sväf-vade i fara, utan ock hela riket. Detta vore
nämligen förloradt, så framt han icke blefve understödd
i sitt nu anställda försök. Hans afsigt vore att
aflyfta det aristokratiska mångväldet och återskaffa
landet dess gamla och lagliga frihet och dess gamla
och lysande ära, livilken blifvit befläckad genom
mutbarhet, partitvister och oordningar. Han ville
nu för dess frälsning och tillsammans med sitt
trogna garde våga lif och blod. För att
ådagalägga, det han icke åsyftade något envälde,
framtog och uppläste han med lvftad hand en sin
egenhändigt skrifna ed af innehåll, det hans enda
uppsåt vore att återställa lugnet, af skaffa den
förtryckande aristokratiska magten samt återupplifva
Sverges gamla lagar och frihet före 1680. Slutet var:
’) Några säga ordersalen, måhända samma rum.
2) Fersen 3. 107, säger: att konungen till följe af oro och
tvekan i början talade utan sammanhang och utan siu vanliga
färd’ghet, och att officerarne derför iakttogo en afskräckande
tvst-uad; men att konungen, uppryckt af den hotande faran, lyckades
återsamla sina tankar och derefter med vanlig skicklighet läpgn sina ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
