- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 42. Frihetstidens sista år och Revolutionen 1772 /
267

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sedermera ofta visades. Otvifvelaktigt torde ock
vara, att detta och många dylika exempel af
förställning och osannfärdighet, gifna af en snillrik
och i flere fall älskvärd och älskad konung, hafva
på många den tidens svenskar och på deras
rättskänsla utöfvat en menlig inverkan; likartad med
den, som de snillrika men ränkfulla ledarna af det
gamla Hattpartiet1) hade på sin tid utöfvat.

Vid detta liksom vid många andra tillfällen
är det dock svårt att öfver Gustaf och öfver
motsägelserna i hans uppförande fälla ett bestämdt
omdöme. Vi veta, att han inför [enväldets män och
målsmän stundom försvarade dessas grundsatser
och åtgerder, t. ex. konung Ludvigs och kansleren
Meaupous despotiska våldsbragder. Vid andra
tillfällen deremot, t. ex. inför sina frisinnade
Pariser-vänner och i synnerhet inför Sverges råd och
ständer vid början af sin regering, förde han
ett alldeles motsatt språk. Detta sednare kan
följaktligen tolkas som lycksökeri inför de frisinnade
och mägtige opinions-ledavne i Paris, och inför de
frisinnade och magtegande ständerna i Stockholm,
och tillika som ett hyckleri inför dem och inför
eget samvete. Det var ock bäggedera, men
ingendera ensamt och uteslutande. För stora, lysande
och ädla åsigter och handlingar var konungen med
sin lifliga inbillningskraft och sitt lättrörda sinne
mycket känslig. Så snart det icke rörde
någon betydlig uppoffring för honom sjelf, utan blott
frasen, blott satsen i allmänhet, omfattade han dem
med verklig kärlek, med verklig förtjusning.
Liksom den store skådespelaren af sin rôle, så blef
ock Gustaf hänförd af sådana sin inbillnings och
känslas skapelser. Också är det ingalunda
otroligt, att han vid nedskrifvandet eller uttalandet af

i) 34. 210, 217. 39. 176, 177. 40. 163, 164.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/42/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free