Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första åren af de gamla Mössornas styrelse varit lika
allvarsam och hotande, men likväl kunnat år 1723
bringas till förlikning. Nu och under de nya
Mössornas tid uppstod den åter och i fruktansvärd
gestalt. Dock torde den äfven nu kunnat på fredlig
väg och utan frihetens förlust biläggas.
Ofrälsestånden, lemnade åt sig sjelfva och åt sin egen
lugnare eftertanke, kunde ej vara blinda för
rid-darhusets öfverlägsenhet i politisk bildning och
erfarenhet, ej heller för obilligheten t. o. m.
orättvisan af att vilja på en gång och genom ett
magt-språk afskafiä alla frälsemännens numera obilliga
men genom gammal häfd lagstadgade
företrädesrättigheter. Adeln å sin sida kunde ej hellervara
blind för den myckna rättvisa, som låg i
ofrälse-ståndens anspråk, ej heller för den mer och mer
framträdande sanningen, att dåvarande riddarhus
ingalunda motsvarade begreppet af en verklig
aristokrati, och att dess ställning skulle under
fortfarandet af frihetstidens statsskick omöjligen kunna
i längden upprätthållas. Det var tvifvelsutan
sistnämnde öfvertygelse, som dref en stor del af adeln
att söka sin och ståndets räddning genom och
under en stark konungamagt. Men härvid bör
ingalunda glömmas en redan förut antydd och ganska
vigtig företeelse. Mösspartiet, det vill förnämligast
säga ofrälsestånden, angrep på det mest närgångna
sätt adelns återstående fri- och rättigheter; och
likväl såg man under riksdagarna 1765 och 1771
en stor del, ja stundom nära hälften af samma adel,
anförd af Essen, Frietzcky, Ridderstolpe, Rudbeck
m. fl., sluta sig just till detta Mössparti. Månne
man ej kan på en sådan företeelse grunda den
åsigten, eller åtminstone gissningen, att Sverges
dåvarande adel, ledd af oegenn}rttig rättskänsla, var
på väg att snart nog, då liksom 1809, bevilja flere
ofrälseståndens fordringar? Den hade redan förut1)
i) 40. 102—171. 41. 13‘J, 140.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
