- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 43. Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, deras samtida statsmän, krigare, ämbetsmän och prester samt Emanuel Swedenborg /
6

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Berättadt är1) om tvisten mellan Gustaf, som
ville, att Adulf Fredriks lösörebo skulle användas
till betalning af sterbhusets skulder; — och Lovisa
Ulrika, som ville, att Gustaf, hvilken ärft hela
riket, borde också betala skulderna, och lemna
lösöreboet åt henne och de tre yngre barnen.
Gustaf gjorde dock sin vilja gällande, och Adolf
Fredriks qvarlåtenskap blef till betalande af hans
skulder försåld. Åtminstone var detta händelsen
med de betydliga konstsamlingarna. Gustaf
inköpte en större och Lovisa Ulrika en mindre del
af der befintliga taflor och handteckningar, hvilka
nästan alla sedermera dels genom gåfvor af
konungen, dels på annat sätt blifvit förenade med statens
samlingar.

Oaktadt sin i många fall obetydliga
personlighet, blef dock Adolf Fredrik, till följe af sin
mildhet, rättvisa och välmening, i lifvet älskad, och
efter döden saknad, verkligen saknad, och det af
både slägt, omgifning och undersåtare. Bland de
många klagoskrifterna vid hans frånfalle har
nedanstående vers med den tarflighet och välmening,
som utmärkte den bortgångne fursten sjelf, uttalat
svenska folkets känslor vid hans graf. Det hette:

Bet hjerta blir ju men skors ära,

Der oiåd, der rätt, der fromliet bor.

Den bör och billigt hallas stor,

Som mildt vill fredens lagrar bära,

Och göra tidens börda lätt.

Hans spira han vårt lugn frambringa,

Samt utan hjelp af blodig hlin ga
Beshydda folkets väl ocli rätt.

under likbegängelsen djup sorg, och att, när likkistan inbars i
grift-hvalfvet, fingo de förra avfall af svimningar och den sednare af
konvidsjoner ; och att konung Gustaf sökte ådagalägga samma djupa
sorg: men att han gjorde det på ett så teatraliskt sätt, att ingen
misstog sig om verkliga förhållandet.

’) 42 37.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/43/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free