Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nas för någon tid alla underrättelser, tills man
finner en af honom sjelf meddelad från April 1745,
hvilken antyder öfvergången från det
halfutveck-lade, oroliga tillstånd, vi beskrifvit, till det lugna,
bestämda, sjelfmedvetna andeskåderi, som utmärkte
de 27 sista åren af hans lefnad. Uppträdet
berättas af och efter honom sjelf på följande sätt. På
ett spisqvarter i London och som vanligt i enskildt
rum åt jag min middag och med stark matlust.
Efter måltidens slut utbreddes ett töcken för mina
ögon, men jag såg golfvet betäckt med ohyggliga
kräldjur, ormar, paddor m. m. Jag blef förskräckt,
ty jag var vaken och vid fullt medvetande.
Mörkret skingrades derpå, och jag såg då i ett hörn
sitta en purpurklädd man, som sade: »ät icke så
mycket»/ hvarvid åter en dimma bredde sig öfver
mina ögon, och när den försvann, var ock mannen
försvunnen. Natten derpå inställde lian sig åter
och sade: jag är Gud, Herren, verldens skapare
och återlösare. Jag har utvalt dig att för jordens
folk utlägga den Heliga Skrifts andeliga mening,
och jag skall sjelf förestafva, hvad du skall skrifva.
Från denna stund (berättar Swedenborg), öppnades
min själs ögon att också vid fullt vakande tillstånd
kunna se, hvad i andra verlden förehades, och jag
fick tillåtelse tala med englar och andar. Sådana
meddelanden trodde han sig från denna tid erhålla
nästan dagligen, men på helt annat sätt än
under den föregående brytningstiden. De fordna
uppenbarelserna, om de så skulle kallas, hade blifvit
gifna i form af nattliga drömmar eller under ett
halfvaket, mer eller mindre feberaktigt tillstånd.
Från och med 1745 trodde han sig mottaga sådana
äfven under dagens timmar, och då han var
vaken, feberfri, lugn och fullt medveten af sig sjelf
och sin omgifning. Förändringen var stor.
Nattens magter hade i visst fall besegrat dagens.
In-billningskraften hade tillvällat sig förnuftets icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
