Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dåtidens oundvikliga strid mellan å ena sidan den
gamla dittills herrskande bibeltron, och å den andra
de nya med oemotståndlig kraft framträngande
naturhistoriska och filosofiska åsigterna. Swedenborg,
som religionslärare, var en bland de främst och först
uppträdande talmännen för detta neologiska
tide-livarf, och uppkomsten af hans dogmsystem har redan
i dessa omständigheter en naturlig förklaring utan
att behöfva härledas från andeskåderi eller
korre-spondensläva. Snarare tyckes det, som dessa
sed-nare måst i vissa enskilda fall jemnka sig efter
hans nya religions-uppfattning.
Också i en annan punkt sammanhängde
Swedenborgs religion med neologien och med den starka
vigt, denna lade på några enskilda sidor af
kristendomens lära. Mer än de flesta upphöjde
Swedenborg det goda öfver det sanna samt
mennisko-kärleken och de stilla dygderna öfver snillet och
hjeltemodet. Detta liknade i mycket det sätt, hvarpå
det så kallade Upplysningstidehvarfvet, gick till
väga; hvilken åsigt dock sedermera blifvit af den
nyromantiska reaktionen i Tyskland och af den
fosforistiska i Sverge hånad med namn af filisteri,
pjoller, prosaisk platthet o. s. v.
Swedenborgs ofvanbeskrifna rationalism bör
noga beaktas, ty troligen är det denna beståndsdel,
som skaffat och skaffar Nya Kyrkans lära dess
flesta anhängare. Det irrationella bihanget,
andeskåderiet, blifver ofta nog af detta slags
sweden-borgare betraktadt såsomen religions-stiftarens
personliga förvillelse, hvilken icke var ovillkorligen
fästad vid hufvudsaken, sjelfva religionsläran, utan
kunde saklöst lemnas å sido; liksom man antog
Cartesii filosofi, ehuru man förkastade hans
livirf-vellära; så de swedenborgska förnufts-menniskorna.
An dess känslo-menniskor, för hvilka den enkla och
kalla rationalismen kännes prosaisk och
motbjudande? De blifva dock stundom med densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
