Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till följe af sin fasta gudsfruktan, sitt af
naturen glada och ödmjuka lynne bar Gjörwell dessa
och andra olyckor utan att af dem krossas. Sak
samma med fattigdomen. Det behöfdes ej heller
några stora tillgångar för bekostande af hans
lefnads-behof, än mindre af hans nöjen. Hemmet var en
tarflig boning vid södra sidan af Ladugårdslandet.
En blick genom fönstret visade rika och leende
ut-sigter; en blick inom rummen rika samlingar af
vackra blommor och, livad Gjörwell än mer
älskade, af goda böcker. Hemlifvet förljufvades
dessutom genom en älskad maka och välartade barn
och genom ostörd sysselsättning vid skrifbordet;
detta var förnämsta nöjet. Det andra bestod i
vandringar till Djurgården och emellanåt till hans
egen utsedda grafplats på Solna kyrkogård. Till
trefnaden bidrog ock den i sig sjelf milda och
mer och mer försonliga sinnesstämningen.
Herrn-liutarens fordna stränga omdömen mildrades
småningom, och han förklarade, att hans åsigt
numera bestod i en eclecticism, ett urval, af hvad
han ansåg vara det bästa i alla religioner. Han
hade i yngre åren tadlat Bayle, Kellgren m. fl.
dåtidens författare. Numera hördes han ursäkta,
stundom försvara, någon gång t. o. m. berömma dem, och
han lät med ett kopparstick öfver den sistnämndes
grafvård pryda tittelbladet till ett bland sina sista
arbeten. — Detta rörande allmänna religiösa eller
politiska förhållanden. I sina enskilda och
personliga var han alltid och förblef mer och mer sjelfva
fördragsamheten, försonligheten, kärleken. På gamla
dagar fick han läsa Valerii af samma känslor
genomglödgade skaldestycke Den Allmänna Kärleken.
Det anslog djupt ett sinne, som led af att nödgas
ogilla, men kände sin högsta sällhet i att älska, att
beundra. Ur samma skaldestycke och till sitt
valspråk tog ock den nu 73- årige mannen
följande rader:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
