- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 44. Adolf Fredriks regering. H. 6. Adolf Fredriks samtida vetenskaps- och riksdagsmän /
126

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

början af sin bana ådagalade han ofta nog en varm
kärlek till allt, hvad han ansåg sannt, stort och
ädelt. Vi minnas de många och högstämda
lof-sångerna öfver Karl den tolfte och likaså det
berömda qvädet »Förblindade verld». Äfven i Argus
förekomma flere utbrott af samma känsla. Efter
att hafva med allvarliga ord förebrått svenskarna
flere deras nationalfei och bland andra också
försummandet af eget språk och begagnandet af
främmande ord, utbrast han: åtminstone skall jag vara
svensk och tala icke med obegripliga ord utan så,
att alla skola förstå mig.

Ja visst! med svenska ord vill jag de svenska säija
Båd, små och stora fel.

Maitresse, galant, pedant och tok båd, half och hel.
Från herren till dess dräng, från fruen till dess däija>
Sku alla få sin del.

Ty dygden vill jag värja,

Men uti lasters blod skall jag min penna färja.

Dessa och många dylika ställen visa, att han
verkligen hade ett varmt och känsligt hjerta. Men
hans styrka låg dock än mer i hufvudet, och detta
tog slutligen öfverhand, såsom ofta sker till följe
af ökade år och erfarenheter, också af hans eget
skaplynne. Han var ej en bland dessa höga
sjelfstän-diga naturer, som kraftfullt och hänförande ingripa
i mensklighetens stora relig ösa, moraliska eller
politiska förhållanden, och som oförfärad t och
orub-badt gå sin bana fram och först trotsa och
sedermera omskapa sin samtid.

För sanningens och fullständighetens skull hafva
vi här angifvit också de skuggor, som falla öfver
Dalins minne. Yi vända oss nu och med glädje
och tacksamhet från dem och till de dagrar,
hvilka genom sin mängd och sin glans
försköna hans bild och öfverstråla dess fläckar;
företeelserna af hans vittra, historiska, och publicis-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/44/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free