Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elutet blef, att hon i enlighet med faderns önskan
lofvade Tideman sin hand. Men hjertat ville
ingalunda följa med, Det blef en förlofningstid,
utmärkt genom bevis på högaktning och genom
lärorika ömsesidiga meddelanden om teologiska,
filosofiska och poetiska ämnen, men aldrig om sådana
känslor, som kärlek ingifver. Fästmön hade inga
sådana att meddela, och fastmannen vågade ej med
de sina falla besvärlig; bröllopet blef gång efter
annan uppskjutet. Efter en nära treårig
förlofningstid af nu beskrifna egendomliga art, föll han i en
sjukdom, som under ett års tid höll honom vid
sängen och slutligen lade honom i grafven. Sörj
ické, sade han till fästmön, sörj icke min bortgång!
Jag dör med lugn; ty jag har lyckats ingifva dig
fast kärlek till dygden. Den riu nittonåriga
flickan kände djupt den bortgångnes värde och sin
egen förlust, — men äfven sin vinst, värdet af sin
erhållna frihet.
Numera flyttad till Stockholm, ville hon
ytterligare förkofra sig i hvarjehanda studier och fick
till lärare Jakob Fabricius, en ung vid "flottan
anställd prestman. Han var utmärkt genom
behagligt utseende, angenämt umgänge, goda kunskaper,
rena seder, ädla tänkesätt och en varm känsla för
vitterhet och. vetenskap. Han har ock författat
åtskilliga för den tiden tämligen läsvärda
skaldestycken. Mellan en sådan lärare och en sådan
lärjunginna uppstod snart en ömsesidig och
brinnande kärlek, hvilken ock beseglades genom
ömsesidiga löften om framtida äktenskap. Men
Fa-bricius var ofrälse, och så starka kändes ännu de
adliga fördomarna, att fröken Nordenflychts
broder, ehuru hans egen fader var född ofrälse, vägrade
sitt giftomanna-bifall. Förlofningen mägtade han
likväl icke bryta, utan förbindelsen fortfor i några
års tid under ömsesidiga och varma uttryck af
inbördes kärlek till hvarandra och gemensam kärlek till
skaldekonstens skönhet och vetenskapens uptäkter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
