Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samtid och måhända för efterverld framte dessa
ärorika och till ärorik efterföljd uppmanande ord.
Mycket missnöjd med flere frihetstidens fel och
förvillelser, misskände han dock icke friheten sjelf, ej
heller dess värde och välgörande verkningar. Han
vände sig derföre till forntiden för att i dess
hjel-teminnen och uppträden finna näring för sina
åsig-ter, sin frihets-förtjusning. Lyssnom till hans ord!
I ålderdomens ljusl I höga hjeltesjälar!
Er anda kallar jag att gjutas i mitt bröst.
När en förgäten dygd för veklingar och trälar
Och för ett lättsint folk skall tolkas af min röst,
Du mod, som själens styrka föder,
Och Frihet, Dygd, förenta gudabloss,
Jag söker er, 1 mina stöder,
Hos ålderdomen, ej hos oss.
Hvad är det höga mod, som vi hos hjeltar dyrka,,
Som mer än lyckan sjelf vår stumma undran drar?
Hvad lifvar ärans barn, hvad är den sinnesstyrka,
Som hemlig öfvermagt på alla hjertan har?
Du ädla dygd! det är din ifver;
Hos jordens son du himlens låga är.
Man menska var, man hjelte blifver,
När man dig fattar till begär.
O Frihet! till hvad höjd har du ej själar drifvit!
Ur dvalans mörka famn de skynda vid din röst.
Du snillen åt Atén, åt Sparta hjeltar gifvit;
En oförgänglig kraft de sugat vid ditt bröst.
Hvad väcker ej för ädel låga,
De kära ljud: »för frihet, fosterbygd!»
Hvad kunna ej% de hjertan våga,
Som lifvas af din helga dygd!
Slutligen, vänd till hvarje fosterlandets och
sanningens vän, utbrast han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
