Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väsende, hyste Gyllenborg om sin poeöi en icke
ringa tanke och förmente sig 1772 vara Sverges
enda namnkunnige skald. Han insåg och erkände
visserligen, att hans sånger icke i någon högre
grad utmärktes genom snillets eld och
inbillnings-kraftens prakt. Men hvad han deremot kände,
visste och värderade,* var, att de i ovanligt hög
grad utmärkte sig genom innehållets renhet,
ädelhet och sanning; och han hoppades väl, att dessa
dygder skulle genom egen skönhet och kraft
framtränga samt välgörande inverka på svenska folkets
känslor och tänkesätt, derigenom ock på dess öden.
Troligt är, att han betraktade sin verksamhet som
författare större och vigtigare, än den kunde blifva
som ämbetsman, om ock på en högre plats; och
att det var äfven denna tanke, som invirkade på
hans beslut. Han ville, han hoppades måhända
att genom sin personlighet och sina skrifter blifva för
svenska folket någonting liknande, hvad Gamla
Testamentets prdfeter voro för sina landsmän. Härtill
har troligen också bidragit en annan känsla,
nämligen den af växande tvifvel, dels om egen
stats-mannaförmåga, dels om den då gällande
statsförfattningens användbarhet, och här komma vi till
en annan sida och till en sednare utveckling af
hans personlighet och öden.
Berättadt är, huru han 1756 blef af riksdagen
och mot de kungliga föräldrarnas vilja förordnad
till tjenstförrättande kavaljer hos kronprinsen
Gustaf1); och med hvilken ovilja han liksom hans
kamrater . behandlades af hofvet och i synnerhet
af Lovisa Ulrika; han hör ju, utbrast hon, han hör
*) Se 39.’ 174—192. Med rigtning till frihetstidens
nedsättande säges i Siare och Skalder (3. 566.) att Gyllenborg
fann obehagligt nödgas mottaga denna befattning. Gyllenborg
sjelf säger, att han yid utnämningen dertill blef utom sig af
glädje. B. E. Malmström. Se Yitterhetshist. 1. 348.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
