Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En gång i dessa kretsar inkommen, kände han sig
der genast hemmastadd, och liksom i den verld,
för hvilken han blifvit skapad; den verld, den
enda verld, inom hvilken han kunde rätt njuta sitt
lif, rätt och fullständigt utveckla sina just fbr
densamma egnade snillegåfvor. I dessa personliga
egenskaper ligger första och rätta orsaken till den
plötsliga och våldsamma öfvergången.
Att han sedermera på samma bana fortgick
med växande och nästan oafbruten fart, dertill
bidrogo sjelfva de ovanliga skaldegåftorna. En gång
väckta till medvetande om sin snillrikhet och styrka,
läto de sig ej mer nedtystas. Och Bellman sjelf!
Sedan han i sina först uppstämda dryckes-sånger
engång fått höra dessas hänförande toner, kunde han
ej förmå sig tillbakatränga de många deras likar,
han hörde klinga i sitt inre; ej heller förmå sig att
öfvergifva det tänke- och lefnadssätt, som
framal-strat och kunde fortfarande framalstrasådanaisitt slag
oöfverträffade mästerverk. Han kunde ej förmå sig
till ett dylikt poetiskt sjelfmord;— men utsatte sig i
stället för ett moraliskt, genom att öfverlemna sig
åt det förslöande och förstörande
dryckenskapslif-vet. Till denna fortgång och utgång medverkade
ock den frestelse, som både före och efter honom
dragit många tusen snillrika ynglingar steg efter
steg ned i förderfvets djup. Alla s. k. muntra
bröder täflade om att till deltagare i sina gillen
få räkna den nu 25—30 årige sångaren, hvilken
då med hela ungdomsstyrkan af sitt snille
förlu-stade sällskapet och kastade öfver dess lefnadssätt
skaldekonstens förskönande slöja. Sägner omtala
ock, huru han i dylika samqväm med outtömlig
och oefterhärmlig qvickhet och med lika
outtöm-liga ögonblickets ingifvelser icke blott roade utan
alldeles hänförde sina åhörare. Detta skedde
stundom medelst serskilda verser för hvar och en bland
dem; — verser stundom så fria, så närgångna, att
man, då han rätt kom i taget, utvisade betjenin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
