Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vill ej vara nykter
För allt för mycket, mycket godt.
Man lefver så betryckter9
När inte vankas vått.
Jag håller för,
Strupen bör
Som ett rör
Läskas, vätskas, tills man dör.
5«, stjernorna de blänka
Och nattens kulna dimmor stå
Jag orkar ej mer tänka,
-B; se, än mindre gå.
Gubbar! minsann,
Pa hvarann
Måste man
Nu förlikas, 5om man Aan.
Ja^r dimper öfver ända:
Min hjertans supébror, jag ber,
Din skål, mm van/ Kanhända
Vi aldrig råkas mer.
iVw Aa vi fått
Mycket godt,
Mycket vått,
Som vari hjerta efterstått.
Följande sång1) är från ett femte skede; från
tiden för alldeles domnade både själs- och
kroppskrafter.
JSori vid en grind uti en skog
Ett litet gammalt tempel stog,
Dit hvarje man med längtan drog.
Det hade två fenster
Och dörren tiu venster
Och hette krog.
Ett tempel utan torn, gunås!
En gammal dörr förutan låst
Ej minsta bok der kunde fås:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
