Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
qvåll satt Mikael hemma och spelte och sjöng helt
ifrig för sig sjelf så att vi trodde oss få en rigtigt
huslig afton. Men då kom den skojarn Sergel och
drog honom ut med sig, och sedan såg jag icke till
honom på ett par dagar. Af detta omdöme öfver
Sergel kan man sluta till hennes tankar om
Bell-mans andra umgängesvänner, kanske i någon mån
om. Bellman sjelf. Bland dennes dikter finnes
ej heller en enda sång om henne, men en stor
mängd om Ulla Vinblad. Man har ock velat
här-af sluta till ett mindre godt förhållande makarna
emellan. Rätt godt kunde det väl ej heller vara;
men efter något klandervärdt uppförande på hustruns
sida finnes intet spår; — ej heller efter några
svårare upptiäden makarna emellan. Sådana blefvo
troligen afböjda genom hans godmodighet och
hennes förstånd.
Hon öfverlefde sin make i femtio år, men
iakttog rörande hans person en tystnad, hvilken
tycktes visa, att hon ansåg sig icke böra tadla,
men ej heller kunna berömmal). Sägner finnas
dock om ett eller annat ofrivilligt frambrustet
stänkord. När vid aftäckandet af Bellmans byst 1829
hans beröm öfver allt genljudade, äfven från några
fruntimmers läppar, skall hon liafva yttrat: jag må
väl undra, hvad de skulle hafva sagt, om de haft
honom till man. Hon afled slutligen 1847 vid en
ålder af 90 år.
Med denna sin maka hade Bellman fem barn.
Två dogo i unga år, två stannade utrikes och den
femte, som stundom författade lyckliga vers, blef
sidenkramhandlare och en ansedd borgare i
Stockholm; men slutligen sinnesrubbad.
*) Författaren till dessa rader var omkring 1821 flere
gånger i enkefru Bellmans sällskap och en gång i hennes
dåvarande boning i hnset N:o 110 vid Drottninggatan och fann
hennes personlighet alldeles sådan, hon här ofvan blifvit efter
Atterboms ord beskrifven. Hennes dåvarande bekanta
berättade också de, att hon aldrig ville tala om sin man. Atterbom
har i sistnämnde hänseende erhållit andra uppgifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
