Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känt mot honom och hans skaldekonst en ej ringa
ovilja. Dertill kom, att friheten, för att icke säga
sjelfsvåldet, i också den yttre formen af hans dikter
var för denna tid någonting alldeles nytt och tillika
stridande mot dittills antagna åsigter och regler.
Bell-man blef ej heller af dåtidens
medelålders-littera-törer intagen i deras Tankebyggare-orden; icke ens
i det sällskap, kallad t Vitterlek, som Bergklint,
då varande student, hade för yngre skriftställare
stiftat1). Han stod ej heller i närmare beröring
med någon bland dessa, vare sig äldre eller yngre
författare, utan i stället med sådana som
Schrö-derheim, Hallman och Kexel. I dessas sällskap och
anda utbildade han än mer sin personlighet och sin
skaldekonst. Denna sednare hade ock redan 1772
mognat till både form och innehåll. I Juli månad
sistnämnde år ämnade han utgifva en samling af
134 mest bacchanaliska qväden. Bland dessa befinnas
ganska många af de för honom mest karakteriserande
och af kännare mest berömda. Handskriften var
redan färdig, och författaren anhöll hos regeringen om
privilegium till utgifvandet och om frihet från
charta-sigillata-afgift. Ansökningen hänvisades till
vederbörande ämbetsmyndighet, men intet svar följde, intet
privilegium gafs, eller hann af denna regering gifvas;
ty fem veckor derefter inträffade årets bekanta
statshvälfning. Men ej heller från Gustaf sjelf,
som nu fått afgörande magten i sin hand, erhölls2)
något svar, något privilegium. Konungen hade
visserligen redan vid denna tid fast
uppmärksamhet vid Bellman. Dennes då framställda förslag
*) I Nya Allmänna Tidn. 1773 n:o 181 har dock
Bergklint infört en vers med beröm öfver Bellman j men dervid uttalat
den önskan, att renare känslor måtte få plats i skaldens hjerta.
I sina bref till den unge Oxenstierna (i oxenstjernska arkivet)
liar ock Bergklint omkring 1763 vamat denne sin förre
lärjunge för de muntra qvällsamqväm, som stundom ledde till
rännstenen.
2) Så vidt man vet.
Fryxells Berått. 45. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
