Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
görande magt att genom sina riksdaga-ombud
besluta om statens vigtigare angelägenheter, icke blott
om nya pålagor och bevillningar, utan ock om
.krig, statsförbund, statsförvaltning och lagar m. m.,
till någon grad ock om ämbetetillsättningarna.
Äf-ven mellan riksdagarna var det folket, som styrde
landet, nämligen genom rådsherrarna, h vil ka voro
af folkombuden föreslagna och kunde af dem afsättas.
Dessa så beroende ämbetsmän afgjorde’ mellan
riksdagarna alla regeringsbeslut — konungen hade
der-vid endast två röster och blef ofta öfverröstad —
men skulle dock alltid med sin underskrift till
verkställighet påbjuda, hvad regeringen, d, v. 8.
rådets flertal beslutat. Ständerna voro i sjelfva
verket de magtegande och antogo snart denna
benämning, och smädelse mot dem blef som ett slags
maje-st&ts-brott hotad med svåra straff. Staten kallades
väl monarki; men var, som sagdt är, en republik. Med
hänseende till magt stodo ständerna på högsta, rådet
på andra, konungen blott på tredje, på nedersta
trappsteget. Hans magt, eller rättare sagdt, hans.pligt
’ var blott att låta till utförande befordra de beslut,
ständerna fattat, och på det sätt, rådet föreskrifvit1).
Han var ej mer, som stundom förut, en patriark,
en folkets fader eller förmyndare; utan blott dess
högste ämbetsman, en slags riksförvaltare, en
disponent, som egde att verkställa, hvad
bolagsmännen, svenska folket, hade vid bolagsstämman, svenska
riksdagen, föreskrifvit. — Han var, hvad Gustaf
den tredje 1771 sade sig vilja vara: den förste
medborgaren i en fri stat.
Äfven med gillande af sjelfstyrelsens
grundsats, har man i dess då gjorda tillämpning anmärkt
några fel. Folkviljan hade fått sig tilldelad en
alltför stor och obegränsad magt. Den tyglades
hvarken af regeringen eller af sig sjelf. Icke af
regeringen, denna, som naturligtvis bättre både kände
’) 30. 40—42. 33. 2—26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
