Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
soroa eröfrade magten behöllo Hattarna för sig,
utan att deraf gifva konungen del. Derefter
började den förra striden mellan konungen oeh
ständerna, och man föreslog en så kallad säkerhetsakt,
hvilken skulle i någon mån öka regentens
inflytande. Men förslaget motarbetades af grannstaterna
oeh af både Hatt- och Mösspartierna; ty bägge
fruktade Lovisa Ulrikas inflytande, och de sednare voro
dessutom förbittrade mot prins Gustaf, som
öfver-ändakastat reduktions-riksdagens beslut. Den
föreslagna s. k. säkerhets-akten blef fördenskull efter
häftiga strider af ständerna förkastad1). För att
i någon mån trösta hofvet beviljades åt detsamma
utomordentligt stora gåfvor och anslag 2).
Rikadagen 1771—1772. Någon vigtigare strid
mellan konung och ständer rörande deras inbör- r
des magt förekom icke. Gustaf underskref utan
motstånd den konungaförsäkran, honom förelädes 3);
han ville ej derom tvista, emedan han ämnade på
annan väg, på revolutionens, utvidga sin magt.
Den egentliga riksdagsstriden fördes i stället inom
ständerna sjelfva; dock ej mer mellan Hattar och
Mössor, utan mellan frälse och ofrälse, och detta
sednare parti blef på ett eller annat sätt lockadt
till sådana ytterligheter, att en mängd personer, i
synnerhet adel och ämbetsmän, sökte deremot skydd
medelst konungamagtens utvidgande4), och
fördenskull bidrog till 1772 års statshvälfning 5).
Det är ej utan orsak, vi laggt mycken vigt på
dessa företeelser och dem utförligen återupprepat.
Den historiska uppfattning, som blifvit förestafvad
>) 41. 324—356. ’
*) 41. 361—365.
s) 42. 67—93.
4) 42. 67—94.
5) Burke berättar, huru på 1760-talet engelska hofvet
sökte utvidga konungens och försvaga parlamentets magt, och
som medel dertill stifta oenighet mellan samhällsklasserna. Man
skrämde de rika och höga med farorna för pöbelvälde, och
folk-massan med farorna för adelsvälde. Likheten med
förhållandet i Sverige 1772 faller genast i ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
